med hälsningar från...

...atlantic city

enarmade banditer och sand mellan tårna

Dagsturade till atlantic city. Blinkande neonljus i annars dämpad belysning å ena sidan, stark sol och disblå himmel å andra sidan. Att jag bara vann småplock gör mej visserligen inte rikare men inte alls fattigare heller. 

om nedan

Jag vet, samma bild flera gånger. Skittorrt. Men jag tycker om alla versionerna...

nattetåget

gapa eller hemma på vår gata

stickigt

Har skrivit det ett antal gånger förr, men ja... dåochdå kommer tröttheten svepande över en och gör en så trött att man inte orkar skriva något annat än att man är trött. Inte för att jag måste skriva överhuvudtaget men... jag har svårt att inte. 

Trevlig helg som började varmt men drog fram kallare vindar igen under lördageftermiddagen. Cheesecake sushi brie och röda saker. Inte sådär värst mycket har jag gjort men alvedon hjälper att somna om man har skoskav och överfull mage. Ett affärsbiträde på barneys var mer än mycket trevlig och gav oss kramar när vi sa hejdå, det gamla paret på tunnelbanan skickade leende ögon mot oss och varandra. Och, jag har åkt buss igen. Kanske en hel kvart. Genom delar av harlem jag inte hade sett där afrika och jamaica är.  

Dagens "kan sånt ens hända": att jag stack mej på ett solrosfrö (med skal) så att det värker i tandköttet fortfarande flera timmar senare. 

bleecker by night

bleecker igen ja, har varit där mycket nu...klantig som man e...

bleecker street

bleecker blekt

bleka fötter

Central

park 

idag. 

var?

Tyckte det tog lite väl lång tid att komma fram till parken. Brukar ta fem minuter, nu hade minst femton passerat. Började få skavsår på hälen. Tänkte att det är lugnt, ska inte gå så mycket mer, även om jag undrade en aning oroligt var jag befann mej. Men så såg jag den välkända stentrappan. Skönt, då hade jag inte gått fel ändå. Kavlar upp byxbenen, tar av mej tröjan, fixar musiken, redo. Springer uppför trappan. Och. Fryser i steget. Grusvägen är ett stenbelagt promenadstråk, den lilla sjön är havet. Börjar gå åt höger. Det hjälper inte. Stenplattorna försvinner inte. Havet ligger fortfarande kvar. Parken är borta. Inser att fem minuter inte förvandlas till femton. Det är bara att erkänna, jag har hamnat fel. Krånglar mej ur promenadstråket, börjar gå ungefär tillbaka, vägen exakt tillbaka hittar jag inte. Namn på avenyer dyker upp. Fattar fortfarande inte vad som gick fel. Går vidare i ett något stressat tempo. Börjar bli hungrig, trött i benen, svettig. Skavsåret börjar blöda, sockan färgas röd. På andra foten trycker skon obehagligt mot tårna. 1st avenue. Jag fattar misstankar. 2nd avenue. Jag vet. Jag har gått i riktning tvärtemot. Av någon anledning. Som jag inte kan förstå. Inte alls. Men det är sånt som gör att jag åker mot london och vaknar upp i oxford eller får ta taxi hem från en joggingtur i hyde park för att riktningen är alldeles alldeles oklar eller inte hittar tunnelbanan på väg hem från akrobatiken. Det är också av den anledningen som jag valt att jogga just i den delen av parken, för där går banan bara runt. Att springa vilse är omöjligt. Det är också nära t-banan och lätt att hitta dit, raka vägen...

Femtio minuter efter att jag klivit av tunnelbanan är jag framme vid löparspåret. Trekvart senare än beräknat påbörjar jag min joggingtur. 

everything I do

Dagens ord: tryckare.

Dagens drink: frozen margarita. 

..."Ska vi gå hem till dej, eller hem till mej, eller var och en hem till sitt? Ska vi göra som dom andra å ägna oss åt varandra..."

magnoliaträdet

parken

Idag satt vi en stund i skuggsolen i parken. Tarz åt glass. Jag åt jordgubbar. Duvorna höll sej undan. Ekorren kom inte för nära. Solen lyste lite svagt. 

sittplats visst, men...

Det är ju lite småjobbigt att åka tunnelbana. Som till exempel det här med vilken vagn man ska sätta sej i. Vill man ha sittplats är det säkrast att gå längst bak eller längst fram i tåget. Då brukar man nästan alltid få sitta, i alla fall om man som oss oftast åker från nästan ändstation till ändstation. Jättebra. Man sitter bekvämt hela resan och slipper vingla i gången. Man slipper också hålla i de bakterietäta stängerna (ett annat problem som kan värt att nämna vid tillfälle). Ännu ett plus. Men. Sen när man går av tåget betyder det att man befinner sej längst bort på stationen. Där inga utgångar finns. Utgångarna är placerade ungefär där mittvagnarna stannar. Går man av från en utkantsvagn måste man alltså gå en bit för att komma ut från stationen. Biten kanske är en hundra meter och det kan tycks självklart att man väljer sittplats under en halvtimmes resa framför att slippa gå hundra meter under 3o sekunder. Vilket vi brukar göra. Men det är inte utan att det känns jobbigt när man hoppar av vagnen och ser de hundra metrarna av pisspölande tunnelbaneväg framför sej. Då börjar man fundera. Skulle jag valt mittvagnen?

en del av resten av söndagen

Kallt igen. 

Delancey. 

Thé på thécafé. 

i nuet

Nu. 

Utanför/grannarna: orgelmusik och sång från kyrkan. Restaurangen på vår "bakgård" förbereder grillfest.

Inne: frukost och nirvana.

Sen.

Resten av söndagen.

sweet day

Kanske inte riktigt värt att köra hårt under veckan för att ha helgen ledig och sen inte kunna gå på lördagen, den lediga dagen. Kanske inte riktigt. Men dagen var ändå sweet. Hasade sohogatorna fram i vårvärme, falafellunch på eftermiddagen, kvällsmassage som fick stela muskler att slappna av ganska mycket mer än innan och näsan att rinna. Efter 30 minuters massage kommer snuvan, men då går det i alla fall att dra in. Efter ytterligare några minuter kan man inte använda näsan som inandningshjälp, drar djupa tag med öppen mun. Efter 45 minuter går det inte att dra in längre och vad ska man göra när man ligger med kroppen tryckt mot en bår, ska slappna av, inte röra sej alls. Inte mycket ska man göra så snoret rinner ur näsborrarna och landar, nånstans. Gick därifrån lättare i kroppen men lite äcklad för jag kände rörelse mot min hand mer än jag ville, det var en man som masserade och det var nog sista gången jag gick dit. Värmen var kvar i kvällen, en drink på bar med röda väggar och rock. 

subway waiting for

det vackraste trädet jag vet och jag tycker det är vackert på riktigt vackert så att det känns

Magnolia. Trädet utanför dansstudion blommar. Magnolia. Bageriet som gör de mumsiga cupcaksen med pastelliga glasyrer. Min dag och dans.

bara blabla

Fredag. Äntligen, tror jag jag tycker. Piggare. Bara kroppen som är extrasuperstel. Igår såg man dagen an med bara armar i utesolen, årets första jogg, en tjatig försäljare på barneys som gjorde vårt tänkta toalettbesök och inget mer tänkt en halvtimma längre " vi har inte råd att köpa nåt" nänä men bla bla trasiga celler, hela celler, acne bla..., avbröt mitt i mening och äntligen central park med dressingsimmande sallad, kaffe på väg mot svettig danssal. 

ursäkta men... jag är så trött

Överväldigande känsla av trötthet. Det är nog den som påverkar det mesta man gör och är just nu. Sitter vid köksbordet med nyfärgat hår, tvätten stampad och deklarationen gjord. Något måste man ju göra när man inte orkar göra något. Skriver om mej, vad jag gjort. Så här: Blev hänvisad en genväg till akrobatiken igår kväll. Tågresan gick säkert snabbare, en aning, jag slapp byta. Men. Sen gick det inte så lätt att hitta som det sades, det gick mer som jag befarat. Den vanliga femminuters gångvägen blev en 25 minuters "genväg" och min första försentkomming. Men det var trevligt, fick se en mindre upprustad och mer ghettoaktig del av williamsburg än hippa bedford avenue. En polistät och nästan lite obehaglig del en mörk kväll. När jag kom fram sprang ace och chow på väggen, jag fortsatte med mina kullerbyttor. Tillbaka skulle jag gå den vanliga vägen, vilket jag gjorde, bara att jag gick åt fel håll så att jag fick vända och gå tillbaka, men den här gången fattade jag vad jag gjort för fel och slapp snurra runt som sist jag gjorde samma misstag. Alltid något/ibland lär jag mej. När jag kom hem var jag mer än trött. Idag är det inte mycket mer uppåt. Började dagen med killeryoga, sen kört. Dansade men. Orkade inte. Åkte hem tidigare än tänkt. Planerade att gråta. När jag kom hem fanns det inga tårar, däremot en vaniljkrämsfylld donut 67 cent färsk från bageriet och en stol. Där har jag suttit i några timmar nu. Jag är trött, de andra med. Vi är trötta här. I kylen står färdigskivad melon, snart i min mun.

helgskimmer

morgonstund har ? i mund

Måndag morgon. Eller förmiddag. Skulle tagit balett. Eller ställde klockan på balettid men kände inte alls för pianoklink och tonduér i rosa teknikskor. Somnade om. Eller nä det gjorde jag inte, men jag försökte. Reste mej slutligen långsamt. Shredded wheats, skivad banan, sunny delight och english muffin med cream cheese och hallonmarmelad i köket, kaffe. Men det hjälper inte, varken huvud eller kropp vill vakna. Gråta kanske. Det hade varit skönt. Men jag är för trött och inte är jag ledsen heller. Bara trött och väldigt väldigt seg i hela mej. Kanske städa lite, borsta tänderna. Sen ska jag hursom iväg och dansa. Ja kanske det. Om en stund. Sitter nog kvar på stolen ett tag till och hör vattnet droppa från kranen. 

frihetsladyn dådå

Då har man sett henne också. Kort var hon. Inte stod hon på någon hög "piedestal" heller som jag hade fått för mej. Tog gratisfärjan runt damen till staten island, lunkade av, för alla var tvungna att lämna färjan, gick in i terminalbyggnaden, svängde om och ut ur terminalen för att kliva på samma färja och åka de dryga tjugo minutrarna tillbaka igen. Men där stod hon i alla fall. Liten och grön. Med sin fackla.

räcker det inte att man hör måste man se också

Varför börjar dörren till toalettbåset 40 centimeter över golvet? Varför slutar dörren närmare en halvmeter från taket? Varför är det en glipa på en centimeter på båda sidorna om dörren? Varför är toalettsitsen på vissa ställen så långt ner att man nästan(?) syns upp till midjan i tomrummet under dörren? Varför är det så högt vatten i toalettstolen att minsta lilla orsakar skvätt upp i arslet eller gör så att det skvätter ut på golvet och annat närliggande när man spolar? Varför spolar en del toaletter av sej själva medan man fortfarande sitter på toan? Varför går dörrarna inåt och varför är utrymmet så litet att man riskerar att ramla i toaletten när man öppnar för att ta sej ut? Varför är toaletterna så äckliga? Why?

imagine

Jag är ingen expert på beatles så jag vet inte om det var någon speciell dag angående dem i söndags eller annars vad det var som var på g, men det här stötte vi på i central park. 

vad det nu var

Jag är för trött. Ville skriva något men det jag tänkte på kommer jag inte ihåg vad det var, om det ens var något. Lång dag, eller nåt sånt som det kallas fast den kändes ögonblickssnabb... Äsch det blir inget av det här "allt jag bryr mig om nu..." Men i alla fall, imorses gick vi upp tidigt, ställde oss i kö och fick tag på ruschtickets till musikal, sen var man och tränade somnade nästan drack kaffe åt bröd dansade åt bröd choklad och musikalen. Det var rosa och glittrade och faktiskt bra.

middagsfest

vårgäst

höstrest

ytlek

ahh...

en sån bra dag

Central park. Dinglade med benen över en damm, tittade in i solen. Blundade. Vandrade runt bland strosare och stressare, fotade våren och varandra. Lunchade färgfattig, flottig mat på dragigt deli. Torra cupcakes, blaskigt kaffe. Dansade på broadway nån timma. Åt japanskt bland neonfärger och svartvita ränder. Drack en drink för hon som skulle åka hem. Kom tillbaka med chokladen när söndagen nästan var slut. Rosa solstick på kinder och näsa, trötta fötter. En sån bra dag.