Tänk på varandra, We are the world

Tillbaka vid datorn efter både gryta och amatörteater på stadens museum.
Teatern eller eg musikalen hade sina ljuspunkter, som gestaltandet av en reporters kallt neutrala röst och framtoning, direktprojicering på väggen av reporterscenerna, mixen av dåtid (1806) och nutid (i form av en flashig gala, med bra dansidéer som dock föll på innehållsfattighet), vissa roliga kufar och flödet på scen. Sämre var falsksången, redan nämda dansnumren, innantillrepliker och budskapen i sångtexterna. Inte dåliga budskap, men för krystat, "...jord, tänk vad mycket man kan säga med bara några ord", "...bryr oss för mycket om detaljer, det finns viktigare saker" (med reservation för felcitering). They did it the American way, kind of... Väldigt högtidliga sånger var det med, vilket iof kanske var bra, det kändes som man var på skolavslutning à la 100 år eller mer tillbaka...