sjuttiotal

Föräldrarna firar bröllopsdag idag. Vi ska ut på landet och äta, inte egentligen för att fira dem, men ändå, det är i samma loge som bröllopsfesten hölls. Den dagen var logen lövad och uppdukad. Brudparet anlände med häst och vagn, spelemän ackompanjerade färden. Mamma hade folkdräkt och blomsterkrans över margaretaflätan, pappa knäbyxor, frack och hög hatt. Hippiesarna dansade saker som hambo och polka, andra spelade fiol i stickade västar och utsvängda byxor. Tjo!


Päronen, inte på bröllopet men väl en annan gång.

just när jag trodde

Liechtenstein. Inte länge sen de var med här, men de är coola. Och igår var jag och såg dem på kanske världens minsta scen.
Fast det var nära att jag inte fick komma in. Jag hade inte med mej plånboken, bara plockat med det viktigaste. Framme vid entrén en kvart innan spelningen ska börja. Grabben vid kassan ber att få se leg. Jag har inte med mej mitt leg. Tyvärr säger han. Oh nej tänker jag, som inte behövt visa leg sen förra året (vad jag minns) och faktiskt börjat tro att jag ser ut att ha lämnat gymnasiet,men tji fick man. Är det 18 frågar jag (som tänker att om det är 20 kanske jag kan förstå, eller nä inte egentligen men det känns iaf lite bättre att bli dissad på 20). Ja svarar han. Men... säger jag som klippt luggen precis och nog därför ser yngre ut. Jag skyller på luggen. Jag skulle aldrig klippt luggen. Hultbergskan sträcker fram sitt leg. Titta här, jag är 24 och hon är flera år äldre. Nä säger han. Tyvärr, det är vårt tillstånd som ryker om hon inte är 18. Ni kan åka hem och hämta leg, kvällen är ung. Jo, visst kvällen var ung, men spelningen var nära. Ringer naemi som säger att de inte ska börja förrän om 45 minuter. Vi velar lite, bestämmer oss sen för att chansa och åka hem och hämta legget.




Spårvagn, promenad, promenad, spårvagn, annan spårvagn och så är vi tillbaka igen, en timme senare, lagom trötta. Kassagrabben (som säkert är fem år yngre än mej) känner igen oss. Så ni hämtade legget? Ja svarar jag och visar upp mitt snart tio år gamla körkort. Han ger det en snabb blick. Godkännande och just då ropas det ut att nästa band ska upp på scen. Flyt i oflytet. Och liechtenstein rockade såklart.


Under 18? Hm,kanske i vissa vinklar...kanske.

f**k it

Pms-surhet och skapandeångest, en kombination som gör att jag pendlar mellan uppgivenhet, stress, ilska, ledsamhet och irritation. Då och då skrattar jag åt mej själv för att jag är sur på ingenting, för att sedan bli ännu surare, för att jag är sur på ingenting. Inte helt vettigt humör. Sen har jag kommit fram till att jag tycker att det är ganska okul att vara själv. Vilket jag iof nästan måste vara för att få gjort mina uppgifter. Men ändå, det är rätt torrt. Pissigheten har iaf lagt sej något under dagen. Nu är jag mest trött och då datorn som jag för tillfället delar lägenhet med är extremt seg, är det inte är någon idé att föra över kvällens bilder, lika bra att gå och lägga sej.

det lilla ljus jag har

Imorses hittade jag ett tänt ljus på toaletten. Ojdå, slöseri med ljus tänkte jag. Kan det brinna så länge, tänkte jag sen och blåste ut det.

sommarmat

Sill och färskpotäter. Åts igår till exempel. Idag åts det gröt. Jag saknar redan norrläningen.

liten och stark

Myran är just nu på väg över atlanten, på väg tillbaka till harlem. Tråkigt, men kul för henne.

Myran är liten, söt och skitstark. Hon älskar hello kitty, asiater och dricker lika mycket pepsi max som man borde dricka vatten.

when night falls/i soffa

liechtenstein

Nattabilder så här i skymningen. Från sommarens spelning med liechtenstein.

Röda sten.

än så länge

Idag har jag vält ut filtret med kaffepulver och kokande vatten över delar av köket och över lite av mej, tappat kniven med mjukost som kladdade av sej på soffan innan den landade med en stor klick på golvet, glömt slänga soppåsen och gått in i mataffären med påsen kvar i handen. Och så har jag ritat.

american idols och massage

Något som vi gjorde till regel i harlemkollektivet var att kolla american idol och under tiden ge varandra välbehövlig massage. Eller egentligen var det bara myran och jag, de andra såg ett eller kanske tre avsnitt innan de började komma med ursäkter som att de behövde tvätta, sova, duscha, äta. 

40-nånting program och ett antal snabbspolningar (vi har spolat förbi de flesta av låtarna och stannat lagom för domarnas kommentarer, så roliga är deltagarna inte att lyssna på...) senare var det slutligen dags. Oturligt nog visades finalen samma dag som jag lämnade staterna men myran väntade tåligt, så igår när även hon börjat trampa svensk mark fällde vi upp skärmen. 

ljust ljus på shoppingfynd

Storhandling på myrorna. Men inte var det jag inte som stod för det stora uppköpet.

mat!

Idag har jag ätit på kinarestaurang, tack myran och fon. Maten såg inte ut som på bilden. Det gjorde däremot frukosten från en annan dag. Det var gott, jag blev förvånad och la kombinationen till minnet. Havregrynsgröt, äpplemos, banan, apelsin.

aptårna

Jag hade kunnat jobba på mitt projektarbete, jag borde göra det, ta pennan och teckna. Men nä, jag orkar inte. Så ni vet.

it's like harlem everywhere.../home

omochomochom igen

Senaste nytt. Jag packar upp lägenheten. Det känns i kroppen.

under ljuset

att äta

lyckliga tassar

fina möten

Fin och finaste från barndomsstaden.

drömde jag

Nycklarna till lägenheten hämtade och första natten i min säng på drygt sju månader är där soven. En halv nattsömn. Morgon med gassande sol, någon annans veckogamla vin på byrån, snart kaffe i kastrull. Här igen, konstigt som om inget hänt. Minns, men det är overkligt. Som att jag kan ha drömt.