onsdag, april 30, 2008

new york

Jag måste bara. Efter min och tarz diskussion fastnade tankarna kring ämnet och snurrade runt under gårdagens joggingrunda så jag måste bara, skriva av mej. New York. Städernas stad. Världshuvudstaden. Den glamourösa staden. Det är inte rättvist att påstå att det är den enda bild som cirkulerar, men mitt intryck är att det är den bild som råder. Som bloggare rullar man runt en del på andra bloggar, däribland modebloggar. Modebloggare, som en del i spridare av en bild, i det här fallet, bilden av det glammiga, fantastiska, supercoola New York. Modebloggare också som spridare av en bild till främst unga (tjejer) som inte har en verklig egen bild. Kanske att den bild som sprids därigenom är lite förvrängd, eller inte förvrängd för det är ju deras bild och personliga uppfattning av hur det är. Men det är också det som borde understrykas, att det är deras egna personliga uppfattning av hur saker och ting är. Och den bilden är inte en allmängiltig bild av hur det är. Snarare är det en bild grundad på upplevelser och förmåner som är få förunnade. Jag kan inte säga att bilden är falsk, för någon har sett bilden, men det är en väldigt ensidig bild. New York är inte glammigt. New York är inte supercoolt. New York är fan alldeles för mycket Amerika. Har man pengar och kan köpa sej det man vill ha så köper man klart en fin bild. Men har man inte pengar kan man inte köpa sej den fina bilden. Den fina bilden är inte gratis, den kostar en jädra massa pengar. Visst jag tror man kan ha en asbra tid i New York, om man köper bort smutsen. Men det finns en väldig massa smuts så för att köpa sej bort från skiten krävs en väldig massa pengar. Jag hatar inte New York, jag tycker om mycket med stan. Men att bo här för jämnan, nä tack. Jag trodde inte att jag skulle vilja stanna innan jag kom hit, men efter att ha kommit hit är jag helt säker. New York (Usa) är inte ett system man vill in i. Från början, för tio år sedan ville jag till New York för att det var det man skulle som dansare, sen sjönk den drömmen undan men jag ville fortfarande till New York, men då för att det är en storstad. Storstäder som jag gillar för att det finns mycket möjlighter, mycket att göra utan att man behöver anstränga sej för att komma på något att göra, lätt att variera sej om man vill, mycket människor att hämta inspiration från, kort sagt, det finns mycket och jag behövde få mycket. Man kan äta på hur många olika restauranger som helst, restauranger som är upplevelser mer än bara maten, för helt okej låga priser. Ett tag. För många bäckar små. Snygga kläder jovisst, det finns en del. Men då måste man ha pengar. Annars, nä, det finns en anledning till att svenskar sägs ha smak och amerikanare har tacky stil. Kläderna kommer inte från ingenstans. Lyxiga skyskrapor med portvakt och hiss är säkert asshysst att bo i. I ett trevligt område där det inte hänger poliser runt hörnen och man inte behöver höra  prreettyyy laadyyy från någon som vrider huvudet halvt ur led eller gå och handla från män som skickar äckliga ögon på en. Sådant som visserligen inte är en big deal, som man tycker är lite obehagligt i början, vänjer sej vid efter ett tag, men tillslut blir jävligt trött på, snälla kan jag bara få gå till laundromaten i min morgonfrisyr och nyssvaknatansiktet och tvätta min smutstvätt utan att någon ska väsa "how are you doin' sexy ur en mörk huva. Men om man spatserar fram på sin städade gata med män i kostym och damer med små mopsiga hundar kanske allting är jättetrevligt. Rena gator förresten, hur fräscht är det med alla soppåsar som placeras på och längs med trottoarerna framför de söndriga husfasaderna, samlar råttor och droppar sopsaft? Eller en sådan sak som att möss och kackerlackor är vanligare husdjur än flugor? Och stackars dej om du blir sjuk. Förhoppningsvis har du försäkrat dej, men sen gäller det att hitta ett sjukhus som tar din försäkring. Hittar du ett sådant sjukhus gäller det att få dem att förstå att de tar din försäkring allt medan du står där i yrselrus och mår skit. Går de tillslut med på att din försäkring funkar får du efter din vistelse motta ett räkningsbrev i veckan under flera månader framöver. Försäkringsbolaget säger att allt är okej, sjukhuset fortsätter med sin utskick. Det är inte så att jag inte tror att det finns mycket värre sjukhus än de amerikanska, men med tanke på att New York ska vara så himla bra. Jag har ändå besökt ett av de finaste sjukhusen här, sa de sen att det var (hjälp...). Upplevelsen på det sjukhuset är en av mina värsta upplevelser och då var inte jag patient. Det andra sjukhuset jag besökte, där andra patienter går, om det fina var hjälp...

Med den här texten vill jag bara säga att New York kan vara ascoolt, ett tag. Kanske hela tiden för några. Men för de flesta blir det för dyrt att köpa sej en vacker bild. New York kostar pengar. Det märks på staden, det märks på människorna. Det finns absolut bra saker och fina platser. Men. Det är så lite av hur det är. När jag tänkte detta sprang jag runt den damm som blivit en av mina absoluta favoritplatser av alla ställen jag varit på i mitt liv och ändå. 

tisdag, april 29, 2008

the nerd






















Vattenpölar, pirbesök och dans var dagens dos. Ente möcket, så jag slänger upp en väldigt icke noggrant gjord skiss.

söndag, april 27, 2008

tungor och trynen

Slickad av en hund på vaden och nosad av ett hästtryne inom samma timme. Svettigt. Inte ens i en ganska så stor stad som new york går man säker. Hade heller aldrig kunnat föreställa mej att den lukt som stinker starkast här skulle vara hästpiss.

brud i svart väntar på röda linjen






















Ibland kan det roligaste vara att kladda teckningar en lördagkväll. Man kan faktiskt bli helt lycklig av måla med tusch på stora ark. Japp. Sen kan man också äta pizza till lunch och pommes till middag, svettas av flottintaget, snabbspola american idol, massera stela axlar.

lördag, april 26, 2008

fredag, april 25, 2008

...atlantic city








enarmade banditer och sand mellan tårna

















Dagsturade till atlantic city. Blinkande neonljus i annars dämpad belysning å ena sidan, stark sol och disblå himmel å andra sidan. Att jag bara vann småplock gör mej visserligen inte rikare men inte alls fattigare heller. 

onsdag, april 23, 2008

om nedan

Jag vet, samma bild flera gånger. Skittorrt. Men jag tycker om alla versionerna...

nattetåget




gapa eller hemma på vår gata



tisdag, april 22, 2008

stickigt

Har skrivit det ett antal gånger förr, men ja... dåochdå kommer tröttheten svepande över en och gör en så trött att man inte orkar skriva något annat än att man är trött. Inte för att jag måste skriva överhuvudtaget men... jag har svårt att inte. 

Trevlig helg som började varmt men drog fram kallare vindar igen under lördageftermiddagen. Cheesecake sushi brie och röda saker. Inte sådär värst mycket har jag gjort men alvedon hjälper att somna om man har skoskav och överfull mage. Ett affärsbiträde på barneys var mer än mycket trevlig och gav oss kramar när vi sa hejdå, det gamla paret på tunnelbanan skickade leende ögon mot oss och varandra. Och, jag har åkt buss igen. Kanske en hel kvart. Genom delar av harlem jag inte hade sett där afrika och jamaica är.  

Dagens "kan sånt ens hända": att jag stack mej på ett solrosfrö (med skal) så att det värker i tandköttet fortfarande flera timmar senare. 

lördag, april 19, 2008

bleka fötter












Central
park 
idag. 

fredag, april 18, 2008

var?

Tyckte det tog lite väl lång tid att komma fram till parken. Brukar ta fem minuter, nu hade minst femton passerat. Började få skavsår på hälen. Tänkte att det är lugnt, ska inte gå så mycket mer, även om jag undrade en aning oroligt var jag befann mej. Men så såg jag den välkända stentrappan. Skönt, då hade jag inte gått fel ändå. Kavlar upp byxbenen, tar av mej tröjan, fixar musiken, redo. Springer uppför trappan. Och. Fryser i steget. Grusvägen är ett stenbelagt promenadstråk, den lilla sjön är havet. Börjar gå åt höger. Det hjälper inte. Stenplattorna försvinner inte. Havet ligger fortfarande kvar. Parken är borta. Inser att fem minuter inte förvandlas till femton. Det är bara att erkänna, jag har hamnat fel. Krånglar mej ur promenadstråket, börjar gå ungefär tillbaka, vägen exakt tillbaka hittar jag inte. Namn på avenyer dyker upp. Fattar fortfarande inte vad som gick fel. Går vidare i ett något stressat tempo. Börjar bli hungrig, trött i benen, svettig. Skavsåret börjar blöda, sockan färgas röd. På andra foten trycker skon obehagligt mot tårna. 1st avenue. Jag fattar misstankar. 2nd avenue. Jag vet. Jag har gått i riktning tvärtemot. Av någon anledning. Som jag inte kan förstå. Inte alls. Men det är sånt som gör att jag åker mot london och vaknar upp i oxford eller får ta taxi hem från en joggingtur i hyde park för att riktningen är alldeles alldeles oklar eller inte hittar tunnelbanan på väg hem från akrobatiken. Det är också av den anledningen som jag valt att jogga just i den delen av parken, för där går banan bara runt. Att springa vilse är omöjligt. Det är också nära t-banan och lätt att hitta dit, raka vägen...

Femtio minuter efter att jag klivit av tunnelbanan är jag framme vid löparspåret. Trekvart senare än beräknat påbörjar jag min joggingtur. 

torsdag, april 17, 2008

everything I do












































Dagens ord: tryckare.
Dagens drink: frozen margarita. 
..."Ska vi gå hem till dej, eller hem till mej, eller var och en hem till sitt? Ska vi göra som dom andra å ägna oss åt varandra..."

tisdag, april 15, 2008

magnoliaträdet



parken

Idag satt vi en stund i skuggsolen i parken. Tarz åt glass. Jag åt jordgubbar. Duvorna höll sej undan. Ekorren kom inte för nära. Solen lyste lite svagt. 

sittplats visst, men...

Det är ju lite småjobbigt att åka tunnelbana. Som till exempel det här med vilken vagn man ska sätta sej i. Vill man ha sittplats är det säkrast att gå längst bak eller längst fram i tåget. Då brukar man nästan alltid få sitta, i alla fall om man som oss oftast åker från nästan ändstation till ändstation. Jättebra. Man sitter bekvämt hela resan och slipper vingla i gången. Man slipper också hålla i de bakterietäta stängerna (ett annat problem som kan värt att nämna vid tillfälle). Ännu ett plus. Men. Sen när man går av tåget betyder det att man befinner sej längst bort på stationen. Där inga utgångar finns. Utgångarna är placerade ungefär där mittvagnarna stannar. Går man av från en utkantsvagn måste man alltså gå en bit för att komma ut från stationen. Biten kanske är en hundra meter och det kan tycks självklart att man väljer sittplats under en halvtimmes resa framför att slippa gå hundra meter under 3o sekunder. Vilket vi brukar göra. Men det är inte utan att det känns jobbigt när man hoppar av vagnen och ser de hundra metrarna av pisspölande tunnelbaneväg framför sej. Då börjar man fundera. Skulle jag valt mittvagnen?

måndag, april 14, 2008

en del av resten av söndagen



































Kallt igen. 
Delancey. 
Thé på thécafé. 

söndag, april 13, 2008

i nuet

Nu. 
Utanför/grannarna: orgelmusik och sång från kyrkan. Restaurangen på vår "bakgård" förbereder grillfest.
Inne: frukost och nirvana.
Sen.
Resten av söndagen.

sweet day























Kanske inte riktigt värt att köra hårt under veckan för att ha helgen ledig och sen inte kunna gå på lördagen, den lediga dagen. Kanske inte riktigt. Men dagen var ändå sweet. Hasade sohogatorna fram i vårvärme, falafellunch på eftermiddagen, kvällsmassage som fick stela muskler att slappna av ganska mycket mer än innan och näsan att rinna. Efter 30 minuters massage kommer snuvan, men då går det i alla fall att dra in. Efter ytterligare några minuter kan man inte använda näsan som inandningshjälp, drar djupa tag med öppen mun. Efter 45 minuter går det inte att dra in längre och vad ska man göra när man ligger med kroppen tryckt mot en bår, ska slappna av, inte röra sej alls. Inte mycket ska man göra så snoret rinner ur näsborrarna och landar, nånstans. Gick därifrån lättare i kroppen men lite äcklad för jag kände rörelse mot min hand mer än jag ville, det var en man som masserade och det var nog sista gången jag gick dit. Värmen var kvar i kvällen, en drink på bar med röda väggar och rock. 

lördag, april 12, 2008

subway waiting for

det vackraste trädet jag vet och jag tycker det är vackert på riktigt vackert så att det känns

Magnolia. Trädet utanför dansstudion blommar. Magnolia. Bageriet som gör de mumsiga cupcaksen med pastelliga glasyrer. Min dag och dans.

fredag, april 11, 2008

bara blabla

Fredag. Äntligen, tror jag jag tycker. Piggare. Bara kroppen som är extrasuperstel. Igår såg man dagen an med bara armar i utesolen, årets första jogg, en tjatig försäljare på barneys som gjorde vårt tänkta toalettbesök och inget mer tänkt en halvtimma längre " vi har inte råd att köpa nåt" nänä men bla bla trasiga celler, hela celler, acne bla..., avbröt mitt i mening och äntligen central park med dressingsimmande sallad, kaffe på väg mot svettig danssal. 

onsdag, april 09, 2008

ursäkta men... jag är så trött

Överväldigande känsla av trötthet. Det är nog den som påverkar det mesta man gör och är just nu. Sitter vid köksbordet med nyfärgat hår, tvätten stampad och deklarationen gjord. Något måste man ju göra när man inte orkar göra något. Skriver om mej, vad jag gjort. Så här: Blev hänvisad en genväg till akrobatiken igår kväll. Tågresan gick säkert snabbare, en aning, jag slapp byta. Men. Sen gick det inte så lätt att hitta som det sades, det gick mer som jag befarat. Den vanliga femminuters gångvägen blev en 25 minuters "genväg" och min första försentkomming. Men det var trevligt, fick se en mindre upprustad och mer ghettoaktig del av williamsburg än hippa bedford avenue. En polistät och nästan lite obehaglig del en mörk kväll. När jag kom fram sprang ace och chow på väggen, jag fortsatte med mina kullerbyttor. Tillbaka skulle jag gå den vanliga vägen, vilket jag gjorde, bara att jag gick åt fel håll så att jag fick vända och gå tillbaka, men den här gången fattade jag vad jag gjort för fel och slapp snurra runt som sist jag gjorde samma misstag. Alltid något/ibland lär jag mej. När jag kom hem var jag mer än trött. Idag är det inte mycket mer uppåt. Började dagen med killeryoga, sen kört. Dansade men. Orkade inte. Åkte hem tidigare än tänkt. Planerade att gråta. När jag kom hem fanns det inga tårar, däremot en vaniljkrämsfylld donut 67 cent färsk från bageriet och en stol. Där har jag suttit i några timmar nu. Jag är trött, de andra med. Vi är trötta här. I kylen står färdigskivad melon, snart i min mun.

måndag, april 07, 2008

helgskimmer




morgonstund har ? i mund

Måndag morgon. Eller förmiddag. Skulle tagit balett. Eller ställde klockan på balettid men kände inte alls för pianoklink och tonduér i rosa teknikskor. Somnade om. Eller nä det gjorde jag inte, men jag försökte. Reste mej slutligen långsamt. Shredded wheats, skivad banan, sunny delight och english muffin med cream cheese och hallonmarmelad i köket, kaffe. Men det hjälper inte, varken huvud eller kropp vill vakna. Gråta kanske. Det hade varit skönt. Men jag är för trött och inte är jag ledsen heller. Bara trött och väldigt väldigt seg i hela mej. Kanske städa lite, borsta tänderna. Sen ska jag hursom iväg och dansa. Ja kanske det. Om en stund. Sitter nog kvar på stolen ett tag till och hör vattnet droppa från kranen. 

frihetsladyn dådå























Då har man sett henne också. Kort var hon. Inte stod hon på någon hög "piedestal" heller som jag hade fått för mej. Tog gratisfärjan runt damen till staten island, lunkade av, för alla var tvungna att lämna färjan, gick in i terminalbyggnaden, svängde om och ut ur terminalen för att kliva på samma färja och åka de dryga tjugo minutrarna tillbaka igen. Men där stod hon i alla fall. Liten och grön. Med sin fackla.

lördag, april 05, 2008

räcker det inte att man hör måste man se också

Varför börjar dörren till toalettbåset 40 centimeter över golvet? Varför slutar dörren närmare en halvmeter från taket? Varför är det en glipa på en centimeter på båda sidorna om dörren? Varför är toalettsitsen på vissa ställen så långt ner att man nästan(?) syns upp till midjan i tomrummet under dörren? Varför är det så högt vatten i toalettstolen att minsta lilla orsakar skvätt upp i arslet eller gör så att det skvätter ut på golvet och annat närliggande när man spolar? Varför spolar en del toaletter av sej själva medan man fortfarande sitter på toan? Varför går dörrarna inåt och varför är utrymmet så litet att man riskerar att ramla i toaletten när man öppnar för att ta sej ut? Varför är toaletterna så äckliga? Why?

torsdag, april 03, 2008

imagine


















Jag är ingen expert på beatles så jag vet inte om det var någon speciell dag angående dem i söndags eller annars vad det var som var på g, men det här stötte vi på i central park. 

vad det nu var

Jag är för trött. Ville skriva något men det jag tänkte på kommer jag inte ihåg vad det var, om det ens var något. Lång dag, eller nåt sånt som det kallas fast den kändes ögonblickssnabb... Äsch det blir inget av det här "allt jag bryr mig om nu..." Men i alla fall, imorses gick vi upp tidigt, ställde oss i kö och fick tag på ruschtickets till musikal, sen var man och tränade somnade nästan drack kaffe åt bröd dansade åt bröd choklad och musikalen. Det var rosa och glittrade och faktiskt bra.

tisdag, april 01, 2008