"Arbetsförmedlingen 2" The terror continues.

Kommer återigen från ett upplyftande besök på arbetsförmedlingen. Basinformationsmöte.
"Så här ser vår organisation ut." "Det är viktigt att ni anmäler förändringar,." "Dessa är våra öppettider." "Ser ni hur länge kundtjänst har öppet?" "Frågor? Men har ni inga frågor?" "Såg ni vilka fantastiska öppettider kunstjänst har?!" "De sitter uppe i Norrland och tar emot era samtal." "Ända fram till 22 kan ni ringa." "Det är ju jättebra!" "Ni måste anmäla förändringar." "Förändringar måste ni anmäla, det är viktigt.""Några frågor måste ni väl ha?"

Faktiskt var det några som hade frågor, sådana frågor som rörde dem personligen och som det är meningen att man ska ta med sin handläggare. Min handläggare träffade jag i morses så jag hade fått alla svar och det kommer de andra också att få. Igen. Hon var trevlig måste jag säga, kände mej inte dum, var inte alls som beatchen jag hade i måndags. Alltid "nött". Och så har de ju så bra öppettider på kundtjänst!

Bonnie and Clyde

Ikeade med grandpäronen och ett syrr. Roligt att grandpäronen försökte ta en förbjuden väg och blev stoppade med vagnen full av varor. Också roligt att grandpappan skyfflade ner inte bara sina egna kex utan även de tillhörande kunden efter i sin påse. Roligt tre att de smet före i kön, utan att de märkte det. Roligt fyra att de sen åkte hem till sej med mina inköpta handdukar som grandpappan håvat ner i deras kasse.

"Arbetsförmedlingen"

Skrev in mej på arbetsförmedlingen idag. Känslan av maktlöshet är rätt stark där. Tycker inte om tanken på att någon ska säga till mej att det här jobbet matchar din profil, du måste ta det. Står nu att jag är hotellstädare, jag har aldrig städat ett hotell. Hon frågade vilka jobb jag sökt och jag har sökt allt möjligt, bland annat som hotellstädare och av någon anledning blev det det som hon skrev. Inte t ex butiksbiträde som jag faktiskt varit ett antal gånger... Journalist är uteslutet då man måste vara verksam som det först för att sedan kunna säga att man är det när man blir arbetslös (igen). Och så måste man ta av sin tid för att gå på meningslösa möten där, som tidigare erfarenhet påminner mej om, arbetslösa anses lika med korkade. Istället för att använda den tiden till något vettigt, som att söka jobb, få idéer, komma någonstans.

Bestämde mej under samtalets gång för att ingen sommarkurs kan vara lika hemsk som att vara inskriven på arbetsförmedlingen, så det verkar som att det blir plugga av i sommar med.

Yehaaa!

Jag laddade upp en bild! Skoluppgift: självporträtt...

Need sisterhelp!

Syster!

Hur får man in länkar i listan? Och foton? Och hur gör man för att ta bort att endast bloggare kan kommentera? Help, please!

Tala är silver...

Var ett tag sen jag knappade in en rad här, men men så kan det bli...

Nu har man slutat skolan, känns konstigt, tråkigt och lite skönt.
Var bara två dagar sen och enligt schemat slutar vi inte ens förrän nästa vecka, men de har redan lyckats radera vår existens från byggnaden (är där nu för att kolla internet, bränna ner material jag vill spara osv). Vita tavlan är helvit, alla planscher och bilder på väggarna är nedtagna, annonserna vi tillverkat och haft uppsatta på fönstren ut mot korridoren är bortplockade, dataskärmarna är nedsläckta och tystnaden är påtaglig. Det enda som finns kvar är tejpbitar och gröna fläckar av häftmassa. KM finns inte längre. Vila i frid.

Så hoppas jag i framtiden få läsa och se mina forna klasskamraters verk i offentliga sammanhang. Lycka till alla!

Everyone was born...

Isadora-aftonen var spännande... Kul att se de originalstycken (skapade av Isadora) som de uppförde, påminde en del om balett, lätt och skuttigt.

De moderna koreografierna var... lite olika lockande. En kvinna låg invirad i tyg som svepte över hela rummet, vilket var snyggt, sen var det kanske mindre intressant när hon efter ett antal minuter fortfarande sa "emily was born" ryckrörelse, "patrick was born" ryck, "patrick knew sarah", ryck, "sarah was born" ryck... and so on and on and on...

Minimannen i vit liten t-shirt och vita boxer som studsade runt och sen satte fast sej i en sele som hängde från taket och lutade sej fram och tillbaka i den, samtidigt som han sa saker på franska och engelska som "partir", "finit", "c'est la vie" var... sådär...

Kvällens iakttagelse: Långa, magra dansare med stora ögon ser nästan läskiga ut. Som fågelskelett med klor...

Dansmatch

Match eller dans? Dans eller match? Match eller dans?

Vet inte vad jag ska välja. Men det lutar nog åt att på danskvällen i Isadoras tecken och med hoppet i handen chansa på att den slutar så att jag hinner hem tills matchen börjar. Tror det får bli så, om jag inte somnar ifrån alltihop...

PS. Tarz! Ska ta åt mej så mycket jag kan av Isadorakvällen (om jag tar mej dit), med tanke på dej;)

Utmattande dansklasser

Projektarbetet klart att inlämnas imorgon, ahhhh....

Var på danslektion igår. Innan första klassen var slut svettades jag, kläderna var fuktiga och huvudvärken hade slagit till. När andra passet var slut svettades jag visserligen mindre men huvudvärken hade ökat i intensitet och benen var alldeles skakiga. Och jag dansade inte ens, jag fotade bara...

Snurr

Har ätit lunch. Det bränner på tungan. Händer inte så mycket intressant, därav den totalt ointressanta informationen.
Igår kväll skrattade jag högt flera gånger när jag såg på tv. Tror det berodde mer på trötthet än humorn i programmen. Snurrade till ett antal gånger när jag gick, så var nog trött i alla fall. Och så roligt var det nog inte. Var ju sportnyheter ju.

Måste smart.

Varför är det så mycket lättare att blogga än att redigera foton och skriva smarta bildtexter? Vet nog svaret själv... Kravet "smart" är hindret, liksom måstet. Så fort det är ett måste blir det inte alls lika roligt längre. För det är ju kul, egentligen.

Märkte att jag inte var helt vaken igår, när jag efter en halvtimma, timma upptäckte att jag satt plåstret på fel finger...

Såå... kanske bäst att återgå till att åtminstone försöka göra smarta saker, medan hjärnan åtminstone är lite vaken.

Vernissage

Kör en bloggupdate à la faktaredovisning av gårdagen, som gick ut på att jag var i hemstaden för att vara med på little bro's vernissage av examensutställning.

Först lunch med mamman och little sis. Var ungefär som att dela bord med vissa grymtande och bökande djur... Sen vandring i city, fram och tillbaka, ut och in i samma affärer, blåst och sol därimellan. Besök på praktikplatsen vilket ledde till intyg i handen och eventuellt möjlighet till vikariat, då en del journalister drabbats av sjukdom och andra journalister gått och brutit handleden... resultat av möjligheten kommer inom kort (sades det). Besök på papps jobb. Fika med little sis på stadens favvocafé.
Och så då vernissaget, som kändes lite lyxigt med bubbeldricka, salta pinnar, blombuketter, avklippt band, mikrofoner, tal (korta) och så konst förstås. Kul att se vad lillungen åstadkommit och tavla är paxad. Efterfest hos mam och pap med morf, morm, litte sis, kaffe, smörgåsar, kanlegifflar och muffins. Värsta hålligånget var det, orkade knappt hänga med i tempot. Så hem kom en trött en. Men det var en bra dag. I like it. Och känner nu och kände då hur starkt jag vill syssla med konst på något sätt och ha utställningar. Sitta där i ett snyggt gammalt hus, nyrenoverat och assnyggt inrett (av mej;)) och bara SKAPA...

Spindelkvinnan

Stapplade igår med, men inte lika tungt...

Ska egentligen skriva en text av intervjun jag gjorde, men det här är så mycket enklare... Blev en trevlig intervju i solen på gräset vid vattnet, utan stressmoment. Var bara lite obehagligt när en spindel dök ner i ur(r?)ingningen och försvann under mina kläder. Hittade den aldrig, kände bara hur den kröp längs med bål och mage. Tur att jag inte har spindelskräck. Även om det är lite obehagligt när de krälar på en. Undrar var den tog vägen?

Mesig

Usch, vad mesig jag kände mej igår när jag STAPPLADE upp för trappan till lägenheten...
Så trött får man ju bara inte vara efter ett dags jobb, även om man är hungrig (tror jag, kunde inte definiera känslorna), svettig, trött, skavsårig och lätt vimmelkantig. Mesigt. Måste bero på det ljusblå linnet. Idag bär jag svart.

Varmt av värmen.

Det är varmt nu, gött.
Silverfiskarna blir piggare, blomsterflugorna extra ystra, blomjorden mögligare, växterna torkar, svetten påtaglig, morgonsömnen allt mer frånvarande, lägenheten förvandlas till bastu, fötterna blir blåsiga, huvudet tungt... Ahh, sommar!

Smajl!

Efter ett tandläkarbesök känns det rätt fräsch i munnen. Rengöring, polering, vetskapen om att bissingarna är hålfria... så när man går därifrån med mintsmak på tungan känner man lite extra för att le.
Så det gjorde jag och jag pratade med folk på nära håll och ja, levde som vanligt. Sen när jag kom hem i kvällningen och såg mej ordentligt i spegeln och upptäckte att varenda tand var mer eller mindre täckt med avflagnad gul banansalva som det kallas i folkmun, (eller om det är kräm?) försvann den där fräscha känslan rätt snabbt faktiskt och ersattes med motsatsen...

Snakkespelet

Blev inte så farligt med frityren igår ändå. Höll oss till falafel i ofriterat bröd med ofriterade grönsaker (även om fritering var på tal även där) och till efterrätt serverades friterad banan med ofriterad vaniljglass och ofriterad sirap. Fast här måste jag erkänna att jag började må lite illa ändå. Trots att jag är bananoman.

För övrigt...
Kvällen pågick i ett rätt lugnt tempo. Efter maten var vi till och med dåsiga. Men det var tills Pratmakarna sattes fram på bordet. Varför skriker vi så att vi inte hör vad den som förklarar säger? Och varför skrika? Men det gör vi. Rejält. Och gestikulerar och spänner blicken med superkoncentration i varann och pratar i högt, högt tempo.
Helt slut är man sen. Trött i rösten och matt i hela kroppen. Känns som vi slagits, brottats, boxats.

Frityrkväll

Framtiden kommer allt närmare. Och idag fick vi reda på att skolan antagligen kommer att sluta en vecka tidigare... Vi försökte tjata oss till den bortkastade veckan ändå, men de ska tydligen trycka in de lektionerna under de återstående tre veckorna... så då finns det inte mycket att säga om saken.

Klockan 16 ska jag möta filmcoolingarna för att ladda upp inför frityrkvällen vi ska ha idag. När vi bokade datum och idé för en dryg vecka sen började N må illa bara av tanken. Kan förstå henne, det låter nog lite äckligt med frityrkväll...