Fotriktiga sandaler

Idag fick jag upprättelse! Mannen som klagade på min artikel skrev ett mail där han bad om ursäkt, eller vad han gjorde..."Hej M...! Det blev ju ett bra reportage tillslut ändå, Mvh ...."
Mhm! ge mej tid bara och låtsas inte som att du vet hur jag arbetar. Jag vet hur jag arbetar. Känns gött, även om "tillslut" inte känns totally som ett erkännande.

Sclängde om en shwäng i min stad igår med spelkväll hos kompis. Sög på TP, not good, not good. Måste bättra mej till nästa gång, vet icke hur bara..

Undslapp arkeologanfallet från mams jobb utan skador. Tuggade lite mat med dem och sen stack jag och studsade med Mygg. Rat-sis, din tilkommande... precis din stil! Arkeolog: av sort man, i unga år, so far so good. Med fotriktiga sandaler. Med sockar i. Med nästintill stentvättade jeans. Med lös modell som på ett oroväckande sätt smalnade av nedtill. Mmmmmm.......

..................................................

"För helvete M...!" Hur kan du skriva en sån dålig rubrik?

- Men...den har inte jag skrivit. Det är inte ens min artikel...

"Nä, det var det ju inte. Ursäkta! Tänkte att det där var en dålig rubrik. Den måste M... ha skrivit.

Tack för den! Shysst chefredaktör man har:) hehe

Det var igår det. Idag hann jag precis komma på plats när jag får höra att redigeraren klagar på en för lång text. Chefreaktören är snabb med svaret:

"Det måste vara M... som har skrivit den."

Jag hörde inte svaret just då, bara att mitt namn nämndes och att folket skrattade. Men sen hade de allt vänligheten att tala om anledningen....

Some people 2

Idag har man gjort ett återbesök på den journalistiska bakgården. Fick höra av ett intervjuoffer, som jag skickat en text för korrläsning till, att jag skriver "riktigt dåligt". Han var missnöjd med vissa formuleringar, som jag faktiskt ändrade och jag lade även till saker han tyckte att jag missat. Men när han klagar på mitt språk, blir jag irriterad. Faktakoll grabben. Fakta, inte grammatik. Ursäkta att jag skrev "ska" två gånger i samma mening, på kladdtexten... det är ju skitallvarligt. Suck. Snälla, det finns saker som är viktiga med.

Kalla fingrar

Finally! Äntligen är rapportskiten färdig, hoppas bara den kom iväg i rätt format... orkar inte tramsa med det skräpet mer.

I morgon är det work som gäller, har tre textmaterial som ligger och väntar på att förvandlas till journalistiskt format. Vet inte hur jag ska forma dem bara. Men det kanske kommer en god fé under skönhetssömnen och skickar energin som behövs. Jag kanske till och med skuttar ur sängen vid halv sju med huvudet fullt av idéer. Eller inte...

Nä, nu får jag lägga ner datandet för ikväll, mina fingrar är som frysta babymorötter. Pappa sa att det ju är honom jag är lik, (inte mamma som oxå har sugig blodcirkulation) så då borde jag inte ha kalla fingrar. Men jag har fått en vacker handgåva av honom med, eksem och torra händer.

Tusan oxå!

Å nu är jag där igen, att jag måste skriva rapport men förstås inte vill. Men nu MÅSTE jag VERKLIGEN. Skrev bara en halv A4 sist och om 1,5 dygn ska den vara klaro. Så nu SKA jag. Ska bara...

Midsommaftonen byttes från mat, mat, mat och tidig kväll på landet med di gamle till mat, mat, mat, sen natt/eller tidig morgon (hemma vid 07) i da city med kompisar i 20-30 års åldern. Känns gött att vara ung igen!;) (även om panschisstilen oxå rockar). Och även om det betyder stora påsar och mörka skuggor. Är inte van vid så sena nätter nu för tiden.

Midsommardag och jag är tillbaks i lillestaden och har gluttat den "rackarns" matchen. Men är ju egentligen här för att skriva... så bye for now!

Jag vet, jag måste skriva rapport...

Böckerna ligger ju där.

...men...

Måsten blir så träliga. Därför gör jag allt annat, som att producera sådant här krafs.

...jag vill inte.

Kompisen med barnet ska flytta och barnarummet inredas med marimekko-gardiner. Najs schojs I think. Men det har, som väl är ganska uppenbart, absolut ingenting med skolarbetet att göra...

Scwett

Gjorde en intervju idag. Vet ej varför, men jag svettades nåt grymt under hela tiden vi pratade. Kände hur jag blev fuktig i ansiktet, hur kläderna klibbade fast mot kroppen, hur svettdroppar rann längs med bål och ryggslut, hur fläckar föddes och grodde under armarna, bara väntade på att det skulle börja droppa från nästippen också, vilket säkert gjorde mej stressad och bidrog till att jag svettades ännu mer... OM jag ville att intervjun skulle ta slut! Usch, usch!!

Henke Larsson

Oh , yyyyyyyyyyyyyeeeeeeeeeeeeeessssssssssssssss!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Gammal, jag?

Tror grannarna med de gälla rösterna håller på att röka ut oss. Luktar VÄLDIGT tjock äcklig rök. Jaja...

Hade en helg som kanske kan kallas töntig eller nåt... Satt ute i trädgården med en bok och läste. På ena sidan satt mamma med en bok, på den andra pappa med en bok. Sen lagade vi mat ihop alla tre... och drack kaffe på förstukvisten. Måste nog ta och göra nåt annat snart. Gå ut och partta kanske eller vad det är ungdomarna gör nu för tiden... och jag som hade tänkt fira midsommar på landet med mormor, morfar, mamma och pappa...

Streaplers. Oh my...

Jerry Williams, the Poodles, Rednex, Barbados och Streaplers. Jag bara måste till Fjordfestivalen!

Har nu kommit halvägs och mer in i boken. Vilket jobb som har lagts ner! Även om textmassan är mer av forskarrapport än välkomponerat textflöde med pulserande människor som man lär känna på "riktigt".

Boll i sinnet

Är helt saggig i huvudet efter en heldag i solen. Spelade boule med vattenbollar, kommer ej ihåg namnet, kastade olympiska ringar och så avslutades det hele med kort. Var ju faktiskt rätt bra på det där med ringar och bollar, börjar nästan tro att jag kanske har ett uns bollsinne i alla fall...

Igår hade man klätt upp sej med hela jeans, borstat hår och strykta kläder för att luncha med mam och syrr på museet. Totalt onödigt. Såsom de slabbade med maten, spillde och kastade på varandra, var ju ett hyfstat intryck omöjligt att upprätthålla.
För att länka även denna lilla del till bollande, matchen sågs förstås. The One var verkligen the One.

Vaknade (förstås) av grannarnas oljud. Men den här gången var det inte deras gälla röster som skar genom morgonluften.
När gänget gick upp i morses måste de känt att halsarna var lite krassliga. "Krrr...ehöehö..". Tänkt: Usch, jag är visst lite hes idag. Hur ska vi nu tracka G.ssons? Så fick de syn på något. "kkkr...Aha!" väste de då till varandra. En boll! den kan man studsa mot asfalten. Det låter ju en del och efter ett tag kan det nog bli rätt irriterande. Perfekt! Och det var den sömnen.

Just det ja, fick ju sommarjobb...

By the way, jag får sommarjobba på lilla lokallokaltidningen. Börjar på fredag och fram tom v 28 om jag vill och kan. Tror kanske inte det blir hela tiden, har ju egentligen andra planer men behöver klirret i kassan...hm..hm.. I alla fall helt ok att bara jobba halvtid så jag hinner gå på förmiddagsföreläsningarna med. Nervös? Of course! Det är ju jag. Prestationsångest à la big.

Min idé

Samlar tantpoäng på hög nivå. Läste, efter kaffet i småblommig kopp, att hallux valgus drabbar kvinnor i femtioårsåldern (med några undantag). Har haft i några år nu. Diskbråck ska man inte få förrän efter 45. Är sen ett år tillbaka avprickad på min "to do- (to be a pansjis)" lista. Dessutom idag: Jämförelser av olika affärers matpriser under fikat: check! Diskussion om magfunktioner: check! Men kanske värst är nog varifrån informationen om hallux inhämtades... nämlich Hemmets veckotidning...

Ps 1! Apelsinskal ska tydligen vara bra mot oönskade kattbesök.
Ps 2! Fästingar gillar inte mal.

"Bokbokbokelibokbok" (Sally)

Idag har jag börjat läsa en bok. En bok som jag inte måste läsa för att få godkänt eller sådant dravel. Har ju typ sommarlov nu, eller ja egentligen inte, men eftersom jag inte får tag på den ena kursboken och har läst det jag för tillfället behöver i den andra tänkte jag att det var dags att göra ett nytt "läsaskönlitterärbokavfrivilja"försök. Och några sidor hann jag innan jag var tvungen att göra något annat. Det är ju där problemet ligger, rastlösheten i att sitta stilla och bara läsa när det finns massa andra saker som man borde- eller kan göra. Men några sidor är bättre än inga och förhoppningsvis kommer jag in i ett mer avslappnat tempo...

Hoppas det är ok little little sis att jag lånar din bok, lovar att vara rädd om den! Verkar vara mycket lättläst men kanske inte den mest kreativt skrivna, följer, som det verkar nu i alla fall, alla skrivandets grundregler eller kanske inte... känns väldigt korrekt bara. Typ: Den gamle intendenten tittade sig oroligt över axeln där han snubblade fram i den långa korridoren i det stora museet. Och överbeskrivningar: Den mjuka morgonrocken som den medelåldersmannen med grånande tinningar tog på sig sedan han trött stigit ur sängen hade märket Ritz applicerat på bröstet.

"Kaffa"

Igår när jag vaknade hade min högra arm försvunnit. Den fanns ingenstans. Jag tittade ner, men där var den inte. Utmed sidan låg den inte heller. Så fick jag syn på armbågen som låg i höjd med ansiktet och när jag tog tag i den hittade jag armen som låg på kudden över huvudet med handen under hjässan. I två etapper fick jag lyfta ner den för att lägga den bredvid mej och sen satte blodcirkulationen igång.

Säger man i dagsläget "bussa" om att åka buss? Om inte, tycker jag att det är ett rätt bra sätt att få bort de tråkiga orden, alltså att göra verb av ett torrt verb + ett adjektiv. Då slipper man ord som gå på, åka... Och istället får man snyggingordet direkt som "Kaffa", "frukosta", "toaletta"...

Lugn och kaffe

Precis inkommen efter kaffe och "choklääkäge" på förstukvisten med mam och pap, i varm sol. Känns att man är i liten stad, råder rätt skönt lugn som känns ganska bra nu fast jag inte riktigt kommit in i det ännu. Viss rastlöshet råder. Men hellugnt är det ju inte, kvittrande fåglar och grannar med gälla röster tidigt på morgonen hör till den motsatta kategorin. Och imorgon börjar studierna igen, inte jättelockande (har inte alls hunnit med att viiiillaaaaaa) men förhoppningsvis blir det en asbra kurs. Nä, nu får jag se om det behöves städhjälp inför studenterandet.

Just det ja, det är ju nationaldag idag...Grattis landet eller nåt...

"Balls" mot bollar

Hade najs picknick med filmcoolingarna i stora parken i söndags. Alla fyra hade med sej någon hembakad sötsak och vi hade lyckats pricka in precis rätt dag med sol och ickeregn. Filt, kaffe på thermos och gräs under fötterna. Najs, najs. Fullt av folk var det. Familjer med omkringtultande småbarn, bikinisolande brudar, lekande hundar, drickande och ätande människor, läsande grabbs och så dessa bollsparkande tjejer och killar och då framförallt killar.

Varför just där? På den där lilla plätten där det inte sitter någon men där en spark över tre meter innebär att någon löper stor risk att få en boll i huvudet eller på mackan. Egentligen var det ingen fråga. Det är ju så lysande uppenbart. Så man sitter där och väntar på att bollen ska dimpa ner och tillslut gör den det och då kommer en svettig kille efter och ber om ursäkt. Som L sa, de kan lika gärna ha numret skrivet på bollen.

Scary square

Man börjar ju undra vad det är som hänt när banken helt plötsligt har låst dörr och mannen som ska in efter en stund säger "ahaaa, det är på grund av rånet", tanten och gubbarna pratar om baseballträn och järnrör, securitasbil står parkerad på torget under hela dagen, väktare vandrar runt bland apotek, pizzeria, matäffär. En polisbil dyker upp och står kvar resten ev eftermiddagen och kvällen, konditoritanten talar med en man om en yngling i vita byxor och ser bekymrad ut.

Får svaret i tidning under kvällen: mataffären har blivit rånad två dagar i följd, på nästan exakt samma tid, på samma sätt med tårgasspray och knivhot, så antagligen är det samma person och tyvärr var det samma kassörska...

Nature attack

Är egentligen ingen naturfantast så där att tala om, men ibland fascineras jag ändock av vad moder natur har i sitt skafferi.

Igår när jag tog en liten joggingrunda följandes min vanliga rutt får jag plötsligt väja för en larv som hänger från ett träd i en osynlig tråd. Sen ser jag en till och en till och en till och hela passagen framför mej som är kantad med träd är full av dessa små larver i tunna trådar och jag måste ta mej fram imellan dem. Vet inte hur många som fastnade. Det var i alla fall ingen som satt kvar när jag kom hem...men kände dem mot ansikte och armar gjorde jag...

(kanske är jättevanligt sådant där, men nytt för mej var det)