hela tiden

På tisdag far jag tillbaka över atlanten. Sex månader har gått sen senast. Ojojoj. Känns som en månad och i mina tankar är allt som innan och alla ser likadana ut. Samtidigt som det känns att det var ett tag sen och jag undrar hur alla egentligen ser ut och vad som hänt under tiden. Jag trodde jag skulle tycka new york var ok och det gör jag för ett tag, även om det inte var riktigt som jag trodde. Jag trodde inte jag skulle vilja vara kvar och nä det vill jag inte. Kommer sakna folk, saker, platser men nu ser jag fram emot att gå på tysta landsvägar där det är få om folk, där det inte luktar urin eller stekos, att träffas för kaffe och så... Även om lite sorg att lämna är det. Speciellt mina sambosar. The eastside bitches.