istället för sova

Klockan närmar sej åtta på morgonen. Sitter vid köksbordet, hör alla sova. Solen skickar randiga skuggor genom gallret. Det känns som en sommarmorgon, en sån som börjar med fuktigt gräs och småknottriga ben som sedan går över i korta skuggor, svettiga knäveck och en värme så stark att man ryser. En sån dag när man vaknar tidigt av att solen gör rummet alldeles för varmt och för ljust för sömn, då man bara vill ut. 

Nu om dagarna vaknar jag tidigt av sol, fast mest av hunger eller stressad mage. Har en dryg vecka kvar i new york. Inte för att det känns så. Jag får inte in att jag snart ska åka hem, men det ska jag alltså. Om drygt en vecka. Försöker att inte vara stressad, men lite sätter sej ändå i magen. Jag ska åka hem, konstigt (tråkigt, roligt). Efter sex månader här. Sex månader som känns som en. Och därför som att allt stått stilla där hemma. Men så är det uppenbarligen inte. Undrar om jag själv blivit nåt annorlunda... Just nu, vill jag att någon ska vakna så vi kan gå upp på taket och sola.