Tala är silver...

Var ett tag sen jag knappade in en rad här, men men så kan det bli...

Nu har man slutat skolan, känns konstigt, tråkigt och lite skönt.
Var bara två dagar sen och enligt schemat slutar vi inte ens förrän nästa vecka, men de har redan lyckats radera vår existens från byggnaden (är där nu för att kolla internet, bränna ner material jag vill spara osv). Vita tavlan är helvit, alla planscher och bilder på väggarna är nedtagna, annonserna vi tillverkat och haft uppsatta på fönstren ut mot korridoren är bortplockade, dataskärmarna är nedsläckta och tystnaden är påtaglig. Det enda som finns kvar är tejpbitar och gröna fläckar av häftmassa. KM finns inte längre. Vila i frid.

Så hoppas jag i framtiden få läsa och se mina forna klasskamraters verk i offentliga sammanhang. Lycka till alla!