no extra work

Tonight I'm just hanging in the apartment. Watching American Idol, eating myrans kladdkaka, eating ready sliced mango. För här köper man inte frukt som man måste dela själv.  Skölja, skala skära. Vicket jobb.

stör jag

Balett. Jag arbetar lite fel. Läraren har slutligen lärt sej mitt namn. Maja you do bla bla bla... do bla bla bla... Jag får visa vad jag gör för fel. Klassen tvingas göra en extra övning för att jag ska lära mej arbeta rätt.

It's all your fault maja.

Eh, hehe...

Dryga trettio pers har förmodligen också lärt sej mitt namn.

nästa lektion

Floor barre. Börjar lugnt liggande på golvet. Han kan inte mitt namn, han säger honey. Vi reser på oss och arbetar stående den sista halvtimman. Mina leder goes nuts, låter som det är skott som avfyras.

Is it you who makes all that noice? 

Eh, yes...

Stör jag? Kanske? En aning?

i ett skrymsle

hanging in the air

Hängde med myran och testade aerial yoga. 

new jersey senare

exit

Bästa synen på ikea?

sill långt bort

Konstigt. Jag köpte sill och julmust. Jag köper aldrig sill, knappt fisk överhuvudtaget, brukar bara äta havsdjur om jag blir bjuden och kanske ute någon gång. Must dricker jag ett par glas om året, några gånger på jul, nån gång på påsk, inte mer. Men nu. Nu när jag måste åka tunnelbana, tunnelbana och buss i en timma för att få tag på dessa saker, då blir jag sugen. Nu när jag bor i usa då köper jag sill. Och must. Konstigt.

new jersey

Mitt intryck hittills, den bild man får på väg till ikea, är grått. Fabriker, lager, skrot. Grå. Öde. 

hit the shit

Fredag kväll. Hiphop i en danssal med stora fönster ut mot upplysta skyskrapor. "New york New york" startar låten. 

med posten

På väg till hiphopen. Vad gör jag? Postar brev. Och? Mitt tunnelbanekort. Mitt tunnelbanekort. Mitt månadskort som jag använder varje dag för att ta mej runt. Det slängde jag ner i brevlådan. Jag står och stirrar på brevlådan och tänker att jag måste ta upp det. Men det kan jag ju inte. Ska jag vänta till brevbärare kommer tänker jag sen. Men det har man ingen aning om när en sådan kommer. Det är inte direkt som i sverige där tömningstiderna står, eller sista posttid kanske det är, finns inte ens en upplysning om att det är en mailbox, så att invänta brevtömmare kändes hopplöst. Det var bara att inse, jag har postat bort mitt månadskort, slita blicken från lådan, traska mot t-banan och biljettautomaten. 

looking down

looking up

Hyde park vintervy/winter view.

instick

Säger grattis med en bild från götet, klickat kvällen innan jag for.

chinatown by evening

butt and bubbles

Nu har man slagit sönder två muggar och ett glas på mindre än en vecka. Aja, det var väl sort of väntat. Gjorde bara sönder ett glas under min första månad här i huset och trodde därför att jag kommit in i ett flyt, men det var visst bara en tidsfråga, såklart. Vad tänke jag? Att jag helt plötsligt skulle sluta vara klumpig? Jo, jag hoppades väl det.

Massagen var super. Var inte riktigt beredd på all den hud jag fick blotta, ned med trosor, upp med trosor och hela arschlet fick han se, men behövligt var det. Inte bara rumpmassage ingick i ryggmassagen, armar och ben behandlades också. Håriga ben tänkte jag där jag låg, när händerna sen tryckte runt på huvudet var jag glad att jag i alla fall hade tvättat mitt svettiga svall. 

På vägen hem med vårrullar i påsen slurpade vi bubbelthe.

Bubbelthe(bilden): sött the med mjölk och gelegodis i. Intas med sugrör.

bootcamplyx

Torsdagar är Killermorgonen. Gå upp tidigt. Nästan somna på t-banan. 1,5 timmes bootcamp-yoga. Sen pilates, där jag återigen nästan somnar. Men inte idag, för idag var vi bara två stycken så det gick liksom inte att dåsa bort. Instruktören gick dessutom fram och rättade till "alla" fel jag gjort och när jag nu gjorde rätt var det helt plötsligt riktigt jobbigt. Asch. Sen har man ätit, legat i en hög på sängen, ätit igen, druckit kaffe...samlat energi. För att gå på... massage. Ehe. Jag känner mej inte alls bortskämd.

saying

vadad

Jag har blivit vadad. Igen. Och samma äcklade vad.

Trakasserare: man i 40-års åldern

Plats: t-banan NY

Känsla: obehag

Hur: hans vad flyttar sej efter min vad, som jag flyttar, han flyttar efter, jag flyttar, han...

Poäng:? Knappast så att min vänstra vad har värsta magnetiska utstrålningen...

vägg

You don't have to do this. That's what they all say...

No country for old men av bröderna Cohen. Ytterligare en obehaglig film som gjorde att man satt och spände sej. Men bra. Snyggt foto, mycket närbilder. Ingen bakgrundsmusik alls. Den här gången var inte blodet det värsta, även om det var lite slabbigt, utan hur stämningen byggdes upp inför. Sen, vad hände i slutet?

vinterskrud

söt-myran

söndrigt

Läser bloggar. Så många trasiga.

skrotnissa

plats:

en antikaffär?skrotupplag?saker slumpvis utplacerade till försäljning? i williamsburg som vi igår slank in i för att för en stund undkomma de mycket isiga vindarnas jakt.

klädsel:

stövlar: buffalo exchange (2nd handshop), williamsburg

strumpbyssor: century 21

klänning: HM

kofta: HM

jacka: myrorna gbg

vantar: mammas gamla från finland

halsduk:1st hand nånstans, sverige

sjal: 1st hand nånstans, sverige

mössa: resteröds, ljungskile

väska: 2nd hand, gbg

örclips: erikshjälpen, vbg

miniörhängen (eg för näsan): astor place NY

pytteörhänge: smycka, vbg

ring: 2nd hand, barndomsstaden

... det vill säga, jag samlar.

hardcoreturist

Det har blivit en hel del handlande. Svårt att stå emot när man springer med i affärer... De inplanerade kulturdelarna fick till stor del ge vika för konsumtion. Men inte helt och hållet. Det också blivit besök på dansfilmfestivalen där popmusikens inverkan på dans diskuterades med hjälp av filmerecensent från new york-tidning och visning av musikvideos - fokus michael jackson, runda i lyxiga Soho med intittar i små gallerier där färgglada popkonstverk hängde på väggarna, skulpturer stod på piedestaler och belevade herrar arbetade vid skrivbord, drinkar och ståuppare på comedy club, jakt på seinfelds hangouts, runda i sköna Williamsburg. 

Längesen jag gick jag så mycket. En aning trött. Men det är kul att vara hardcoreturist ibland. 

Ovan: dagens second handskörd, plus t-shirt från ny designer som håller till på mysig inomhusmarknad i williamsburg

kort notis

Snart får jag sverige-besök, kul kul! Webbmaster-p tar sej en långhelg i NY. Sightseeing står på schemat de närmaste dagarna. Synd bara att guiden har världens sämsta lokalsinne...

Annars:

min kropp är MÖR efter bootcampyogan

jag har lärt mej att shanti som instruktören rabblar inte betyder något värre än lugn på hindi 

det är halvkallt och blåsigt i NY

lägenheten över oss har haft inbrott en andra gång sen jul

starbucks har faktiskt gott oblaskigt kaffe

not an exit

hoppor

En dag besökte vi Metropolitan museum.  Det var mycket konst. En del av det moderna gilllade jag. Det andra har man liksom sett innan. I en glasruta såg man detta. 

a glimpse

Location: t-bana orange linje Chicago.

no one will harm you...

Usch. Var på bio på igår på 26:e våningen tror jag det var. När eftertexterna rullade närmade sej klockan midnatt, utanför blinkade staden i neon. Hittade en dörr som stod öppen och gled ut på taket. Tittade ut över ljud, blinkande lampor, hus med våningar våningar våningar och gigantiska reklamskyltar. Ibland går det upp för en var man är. Fast det var inte det jag skulle säga. Utan att jag såg filmen Sweeney Todd med Johnny Depp och Helena Bonham Carter bla. Uhu. Vad äcklig den var. Irk. Och. Gillar musikal, men inte när de sjunger i stort sett hela tiden som de gjorde här. Blir konstigt seriöst, typ. Men framförallt var den så äcklig. Utanförkroppsligt blod en masse. Nedmalda människor. Knivar mot strupar. Igen och igen och igen. Okej, jag är överkänslig mot knivar, speciellt när de riktas mot strupar. Kan inte se. Så andra kanske inte tycker den är så obehaglig. Men att den är äcklig går knappast att förneka. Undrar om Tim Burton mådde mindre bra... Blundade bort ett antal minuter av filmen och spände mej så mycket att jag nästan fick ont. Senast jag var på bio, tre dagar tidigare spelade knivar också en stor roll (huvudpersonen skar sej i magen osv). Otrevligt det råkat bli i biosalongen. Okej, men. Varför just knivar? 

ifall att

ner på min kind

Godnattsagan gladde min kväll. Annat ogladde min natt. Idag är jag tung.

E=mc2

Big no

Ord från omklädningsrummet.

-I wanna go and eat.

Yeah, I but I don't want to eat much. I'm fat this week.

I understand what you mean.

Ibland blir jag extra glad att jag valde bort idén om att bli proffsdansare.

Så värd att lägga lyx på...

Avslutade lyxdagen med ett fotbad i masserande fotbadsbalja som hittades i lägenheten i någons kvarlämnade kartong. Avslappnande. Torkade fötter torra. Hyvlade. Resultat - se bild. Filade. Lyckades fila av mitt ditmanikyrerade nagellack från den tumme som jag hade förstört redan innan jag lämnat salongen och taffligt målat på igen själv. 

Lika bra att jag lägger ned det här med att försöka vara sofistikerad. Ordet maja måste vara ordet elegans starkaste motpol. 

Kvällsstämning

Fånga det som försvinner

Började dagen med att kolla film på dansfilmfestival. Biljettbetalningen utfördes på något slags takplan. Betalade, tog emot växel och biljett. Lade ner pengarna, såg min biljett flyga flera meter rakt upp i luften. För att sedan snurra runt, svänga om och försvinna runt hörnet ut mot takkanten. Aaa...asch... oj där försvann min filmvisning, tänkte jag och så ropar kvinnan bakom mej att "it's going down" och pekar i riktning. Jag skyndar runt biljettbåset och ser biljetten dansa runt i luften flera meter bort för att tillslut ramla ned på marken. Ytterligare en människa rycker in i och avslutar jakten med ett stamp på min flyende biljett. Ehe. 

De tre filmerna av Pierre Coulibeuf var sådär vanligt konstiga som jag tycker konstfilm brukar vara. Men två av dem var i alla fall rätt bra. 

Lunchade med Myran i chinatown. Köpte något som förmodligen är tuggummin i kinesisk supermarket. Lyxade med manikyr. "Det är bara ytligt torrt nu" sa manikyrdamen. Jag tittar ner på mina fingrar som jag drog ut ur jackärmen. Japp, två förstörda. Innan jag ens hunnit lämna salongen. Men jag fick känslan av lyx åtminstone. 

Streets of New York

Kleintechnique

Ett tag om varje skinka, för isär dem och tryck till på svanskotan. Vet inte hur mycket bättre jag kommer att bli på att dansa av det men den visuella upplevelsen av tio människor med två stadiga tag om sina bakdelar och fingrar grävandes in mot stjärtskåran var säkert fin för förbipasserande. Klein kallas tekniken.

Mittimellan gnissliga spår ligger Metrocard

Neonljus+kvällsmörker+molnig himmel:)

Empire - grodperspektiv. 

Trying to fit in yeaah...

Vardagslunk

Vad ni ser är en mycket "spännande" händelse från gårdagen. Jag är på väg hem med ren (mindre smutsig) tvätt från laundromaten. 

Mellan tuggor och tangenttryckningar

Feeling: dekadens.

Äter: hela tiden. Bananer, mackor med färdigskivad slaskgul ost, choklad, pizzaslicar, nån grönsak, cashewnötter, flingor och så om igen och igen...

Dricker: sunny delight(saftaktig juice), pepsi, å kaffe igen efter några veckors uppehåll...

Gör: sitter på mitt arsle...

Skulle kunna göra: dra ut i solen och den femtongradiga värmen...

Kommer att göra: sitta kvar på mitt arsle. Jag har ju en ny dator... Men sen när mörkret faller kommer jag att lyfta på ändan och förflytta mej in i den lysrörsupplysta dansstudion. Om jag hinner...

Står man vid strandkanten i Brooklyn kan Manhattan se ut så här

Häromdagen

Turistnördade oss och tog hissen upp till utsikten från Empire.

Nu blir det BILDER lite hipp som happ från over here

Materialistglädje

Jag har köpt min första alldeles egna dator! Hittills, fem timmar senare, är utlåtandet nöjt. Ekonomiskt fattigare men glad. Det innebär att jag kan lägga in och ladda upp ett urval av mina och tarz bilder. Att jag kan interneta oftare. Och lite senare även jobba mer i andra program. Bra.

För övrigt är var det 18! grader här idag. Otroliga vädersvängningar. I fredags gav jag vika för iskalla vindars vinterkyla och satte fast fodret i min jacka, plus flera lager kläder under den. Och frös ändå. Idag gick jag med öppen jacka och t-shirt. Och svettades.

Jag återupptar bildbloggandet. Längtat...

Snöflinga

I got snowflaked! Kanske inget man ska ha utropstecken efter, men man har ju liksom väntat på att det skulle komma. 

Myran och jag kom trötta hem efter träning följt av second hand shopping i Williamsburg, kastade oss över pizzaslicar och pepsi max. Sjönk nöjda längre ned i stolarna. Insåg efter en titt på utsikten, köket, att vi båda behövde handla. Suckade. Tänkte det går nog ändå. Insåg nej. Aja. Byggde upp vårt kurage inför mat- och städshopping på "pattan", andades in och tunnelbanade dit. Upp och ut från underjorden, in bland gängen som hänger utanför mataffären. Och där kom det "oy snowflake".

ps. kanske bör tillägga att det inte är direkt många blekansikten som handlar där

Sorry I called you honey, it's my new thing. Maybe it's because I'm getting older

Godness gracious, look at that turn out. 

Dom är så söta lärarna med sina godness och andra brittrelaterade utrop.

Vingligast stadigast

Vinglat. På huvudet. Instruktören höll fast benen eftersom jag inte fick upp dem själv så där stod jag och svajade medan ansiktet rödades på tills hon var nöjd. Gått upp och ner i brygga tills instruktören återigen var nöjd. Och så har man blivit stådd på, nedtryckt och uppdragen. Skakigt. 

Just nu är det inte mycket roligtspännande som händer och jag är för trött för att samla ihop ord att skriva. Somnade nästan under dagens tredje och sista klass där vi låg på golvet och vevade med benen. När vi ställde oss upp för att göra några övningar vid stången de sista tjugo minutrarna upptäckte jag att de andra i gruppen hade en ålder på runt 60 plus. Hmm. Fick i alla falla känna på hur det är att vara den som får upp benen högst och står stabilast...

Nä, inte än

1:a januari 2008. Det ska bli ett bra år, det kommer det säkert att bli. Men första dagen blev ingen bra dag. Ser framåt.