med posten

På väg till hiphopen. Vad gör jag? Postar brev. Och? Mitt tunnelbanekort. Mitt tunnelbanekort. Mitt månadskort som jag använder varje dag för att ta mej runt. Det slängde jag ner i brevlådan. Jag står och stirrar på brevlådan och tänker att jag måste ta upp det. Men det kan jag ju inte. Ska jag vänta till brevbärare kommer tänker jag sen. Men det har man ingen aning om när en sådan kommer. Det är inte direkt som i sverige där tömningstiderna står, eller sista posttid kanske det är, finns inte ens en upplysning om att det är en mailbox, så att invänta brevtömmare kändes hopplöst. Det var bara att inse, jag har postat bort mitt månadskort, slita blicken från lådan, traska mot t-banan och biljettautomaten.