fredag, februari 29, 2008
is is KALLT
Två par sockor. Två par byxor. Sju lager tröjor/linnen/jackor. Två halsdukar. Två par vantar. En mössa. Det är kallt. Utomhus är det vinterkyla med minusgrader. Inomhus är det kanske inte minusgrader men såå KALLT. Värmen är avstängd. Väldigt passande här. Fem dansare går runt med en dags intorkad svett på kroppen. Jag tog kallvattnet vid strålarna och frös mej "ren". Går på tårna från rummet, genom hallen som är kallare, genom köket som är kallare än hallen, in i badrummet som är kallare än rummet, hallen, köket. Där är det dags, ett två, av med kläderna, huden knottras, musklerna dras ihop...tre fyra feem seeex sjuuuu...Andas in schooo, slaska vatten på armarna, huuu huuu, åttaaaaa niiiooo tio aaaaaaaaa...aaa! In i duschen. Liiite ka a allllt. Men sen kändes det nästan varmt när jag kom ut ur vattnet.
torsdag, februari 28, 2008
små önskningar uppfylls
halvtid
Halva tiden. Halva min new yorkvistelse är avklarad, förbi, upplevd, sparad. Saker har hänt. Dåliga saker. Annat roligt. Känslor upp och ner och ut ur allas porer. Jag har sett en del av det jag skulle se, som turist. Jag har sett sånt man ser av att bo. Jag har vant mej en aning vid stan. Det har blivit vardag, någon slags lunk och dåsighet över rutinstegen. En suck över alla som går långsamt i trapporna, tunnelbanegitarrer är hörsnäckor i öronen men tycker fortfarande det är oförskämt att inte blicka tillbaka, efter träning till duane read, milky way och pepsi max, duane read varje dag, socker, socker, socker! måste ha sött på brödet (idag köpte jag marmelad), och dansen. Det gör ont. Det är kul. Att vara där i det, för jag vet att jag är utanför och det är bra. Jag har fått bubbliga muskler överallt, är ändå inte tillräckligt stark, än. Just nu, är kroppen trött.
Den här veckan skulle bli en vecka av lite annat, lite mindre av träning och slappt datahäng och mer av att vara i new york. Utöver akrobatik pilates balett killeryoga magdans. Måndag. Besökte seinfeldrestaurangen, strosade i soho, köpte hem falafel. Tisdag. Klädkollade i soho, åt falafel på plats. Onsdag. Sen orkade jag inte mer. Men det är lite kvar av veckan, på fredag är det fest.
Jag har en del kvar. Här. En del.
Halvtid.
passing by
måndag, februari 25, 2008
söndag, februari 24, 2008
lördag, februari 23, 2008
men en mygga
smörjd
Lekmanklassen var inställd så det blev yoga istället. Och jag tror jag blev smörjd. Kvällen gjorde mest ont.
fredag, februari 22, 2008
ja se det snöar
Vaknade till detta. Och det verkar inte sluta. Himlen är helt vit. O nu. Har inte tagit någon klass i modern dans på två månader tror jag, men så sa ryktet att det finns en lärare som gör övningar till jens lekman. Kan inget annat få mej sugen, kan Pocketful of money.
Galler framför fönstret, taggtråd på muren. Jamen vi har en ganska vacker utsikt egentligen.
max
Ankan är kvar. Han heter Max, sa rödtopps-m. Rödtopps-m kastar ut bröd över gallret. Varför är han kvar? Han kanske är skadad. Han kan gå. Men kan han flyga? Är han kvar frivilligt? Är det förresten en han?
onsdag, februari 20, 2008
utom räckhåll
Pilates. Svårt att koncentrera mej. Tankarna långt borta. Ville krypa in i ett skal. Ligga där tyst och ihopkurad. Bara en liten stund. Nådde inget skal, köpte en pepsi istället.
tisdag, februari 19, 2008
matta åt presidenten
Happy president's day! sa dom igår. Eller kanske inte. Eller en sa det men han visste inte om man säger så. Vad är det frågade jag. Err...banker och postkontor är stängda? Jahaa?.. Man tänker på presidenten? fyllde han i och vände sej frågande mot resten av de infödda amerikanarna i korridoren. Ingen hade något att tillägga. Myran hade fått till svar att man köper mattor den här dagen. Frågetecknet i hennes ansikte hade gett "det är rea på sådana saker då".
Jag visste inte att det fanns en helgdag som hette President's day. Men uppenbarligen finns det en sådan dag. Så långt verkar alla hänga med. Vad den är till för är väldigt mycket oklarare. Tydligaste budet, för att köpa mattor. Vilket måste vara otroligt viktigt eftersom de stänger postkontor, banker och apotek så att folk inte kan springa och göra massa andra onödiga ärenden utan verkligen gå och köpa sin matta för på President's day då ska alla ha en nyköpt matta! Länge leve presidenterna! Eller?..
måndag, februari 18, 2008
söndag, februari 17, 2008
lördag, februari 16, 2008
fredag, februari 15, 2008
ankor och tuppen
Vaknar av att katteländet jamskriker på bakgården. Tänker på annat, hör kattskriken ändå. Katteländet slutar. Är på väg att somna om. Rycks tillbaka till helvaket tillstånd. Av ankor. Fast det stämmer inte. Det kan inte finnas ankor här. Men jag hör ankor. Eller vad är det som kvackar? Måste vara ankor. Det låter som ankor. Men det kan inte vara ankor. Den snurrande tuppen börjar gnissla.
torsdag, februari 14, 2008
hjärtan
onsdag, februari 13, 2008
så nära för nära
Han säger något. Jag hör inte. "Band of horses" får hans ord att dunsta bort. Han säger något igen. Jag hör fortfarande inte. Han tittar på mej fel. Han säger något ännu en gång och pekar på vänster handled "vad är klockan gesten". I don't know säger jag. Han säger något mer. Jag drar ut ena hörluren. What's your name? You're so beautiful. Funderar på om jag ska svara. Han trycker upp ansiktet obehagligt nära mitt. Det tar för lång tid att ta sej ut genom tunnelbanespärren. Jag svarar tänker jag. Jag svarar. "Thank you." What's your name? Hans ansikte är några centimeter från mitt. Jag trycker på spärren, kommer ut. Snabbt upp för trappan. Tittar inte bakåt. Undrar om han följer efter, tänker att jag borde inte vara rädd, är inte rädd, tycker det är obehagligt. Halkar, utan att ramla. Det är sånt de säger här. Det var bara. Att han var så nära.
tisdag, februari 12, 2008
just det
Jag känner igen det här. Väldigt välbekant känsla. Svunna tider kommer åter. Jag minns hur det var. Det var så mycket roligt. Och så var det det här. Den ständiga smärtan. Det VÄRKER i kroppen. Man vet inte var man ska ta vägen. Var ska man göra av benen? Jag sträcker ut dem, böjer knäna, lägger mej på sidan, på rygg, på mage, slänger upp benen mot väggen, benen på golvet, ryggen i sängen. Masserar, slår, trycker. Nää. Så här var det, minns jag nu. Men jag har alvedon.
måndag, februari 11, 2008
trots allt
Strålande sol, isande vind. Vandrade med ett leende i ansiktet. Drog mörka streck med kol på stora papper, vandrade från lektionen i samma sol, samma blåst, större leende i ansiktet. Det började snöa. Stora flingor, isiga vindar. Kröp in i biosalongen. Log därifrån.
söndag, februari 10, 2008
hänt
Äter grovt bröd med grönsaker.
Nu, äter bagel med cream cheese. Bagel av vitt bröd. Utan en enda grönsak.
Dricker sällan juice. Om jag dricker juice är den fri från tillsatser.
Nu, dricker juice varje dag. Juice som är uppbyggd av konstgjorda ämnen.
Hänt, amerika.
lördag, februari 09, 2008
sunny day
torsdag, februari 07, 2008
förbannat förbannelse?
Kanske är det så att det vilar en förbannelse över lägenheten som rödtopps-m sa. Likamyckethiphopsomjazz-m ligger kvar i sängen sen förra veckan. Diagnos öroninflammation. Behandling droppar i örat som är plågsamt onda, antibiotika som spys upp. Rödtopps-m blev frisk från helgens magsjuka och höll sej stående i en, eller nä, det var nog hela två dagar. Nu har hon glidit in på sin andra runda av förkylningmedfeberochhosta på ja, vad kan det vara... en månad. Och så kommer Tarz hem alldeles för sent igår. Anledning rån.
befläckade
I den här lägenheten gillar vi inte att tvätta. Kanske inte många andra som gör heller. Men här bor det sex personer som tränar i stort sett dagligen och svettas därefter. Man bör alltså tvätta då och då. Att gå till laundromaten är ungefär det tråkigaste som finns. För att skjuta upp besöket så länge som möjligt tvättar man för hand. I smutsiga hinkar, eller stampandes kläderna i det mögelfläckade badkaret samtidigt som man duschar. Rent blir det väl kanske inte, men det blir det inte i laundromatmaskinerna heller och då får man betala för skiten, som dessutom krymper. Eller så kan man helt enkelt bara hänga upp de använda kläderna och dra på sej dem igen när svetten torkat in. Mm, funkar också. Nu har jag har varit här i två månader drygt. Japp, så länge sen var det som jag hade rena underkläder.
tisdag, februari 05, 2008
måndag, februari 04, 2008
our costumers are important to us, please hold
Då har man suttit i telefonkö och lyssnat på käck musik ur ett inte allt för bra högtalarsystem, avbrutet av kvinnlig röst som informerade om vad man ska tänka på i tunnelbanan "parents, please let your kids surf the web, not the trams", och sådana liknande uppmaningar som man läser varje dag på affischer i vagnarna. Hon i sin tur avbröts av mansröst som talade om att jag är viktig för dem så "please hold or leave a message on the answering machine". Om och om... Men precis innan jag var tvungen att lägga på kommer jag fram äntligen fram till liveröst.
Då var det gjort. Anmälan om tappat eller stulet metrocard.
Som tur är kan man få pengar tillbaka om man betalat metrokortet med kreditkort. Fast bara två gånger per år. Men som tur är. Hade bara haft mitt månadskort en vecka när det helt plötsligt var borta. Lite smådumt med tanke på att jag råkade slänga mitt förra på brevlådan för bara en vecka sen. Så som sagt, som tur är.
new york news
Balett"godnessgracious"läraren hade två saker att säga gruppen idag:
1. new york giants vann super bowl
2. alla som är new york citizens, gå och rösta imorgon!
så då vet man det och ni med om det råkade vara nån mer som inte visste det innan.
super bowl
Walk in central park bland karusell och skridskoåkare. Starbuckslatte på botten av nån colombusstaty. I sol. Fotmassage i china town. Pizzaslice, american idol, bread pudding.
Mamma messade och frågade om jag visste att det är super bowl idag. Det visste jag inte. Jag anade något men jag visste inte. Men så var det alltså. Det är super bowl idag. Det ska vara stort här. Det är det nog med. Affärerna sålde snacks speciellt för super bowl. Det såg vi. Men det mesta skyms av de röda och rosa allahjärtansdagsdekorationer som lindar in staden.
go figure
Kroki för alldeles alldeles första gången. Kul men så SVÅRT. Får hoppas man hinner bli lite bättre på de fem gånger som återstår. Håller till i en charmigt sliten skola i ett område som påminner mycket om england och ligger på gränsen mellan det vita och det svarta där färgerna möts och blandas. Trodde medlemsantalet skulle bestå av 99 procent hemtrevliga, muffinsbakande, småsnobbiga tanter. Det gjorde det inte. Nästan lite besviken. Men tantrepresentanten var i alla fall en piffig sak med guldigt jätteskärp i midjan.
lördag, februari 02, 2008
kodak inte nä
Igår när jag kom hem låg ett m och spydde, ett annat fortsatte att ha ont i halsen. Iii. Inte direkt kodakmoments. Inte direkt detta foto heller, men visst ser de lite fåniga ut de små polis"bilarna"? Tycker de påminner väldigt mycket om sådana som fastighetsskötarna kör runt i med sina trädgårdsredskap.
fredag, februari 01, 2008
ingenting alls
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)