Var på bio igår och checkade in Walk the line. Hade låga förväntningar på storyn, men måste säga att den var ännu sämre. Fast som film är den ändå sevärd. Reese gör ett asbra jobb, J. Phoenix likaså och han är dessutom otroligt karismatisk!
Gillade sångnumren och scenscenerna bäst. Bra att de sjunger själva, vilket de också gör bra. Okej, jag köper lyckliga slut om de är motiverade, men att lägga sirap på sylt blir lätt kväljande. Varför gör de på detta sätt? Why?
En annan film som är i ropet nu är ju Brookeback mountain (reserverar för felstavning). Den var jag och sögs in i, i lördags. Erkänner att jag gick dit med misstänksamhet och tankarna inställda på att få se en vanlig gulligullsaga med möjligen lite bittra stänk här o där. Men oj, vad glatt överraskad jag blev! Så brrraaaa! Känslorna de förmedlade var så träffande och trovärdiga och igenkännliga för vem som helst. Starkt. Säger som en av de medtittande, att förutom Hollywoodstråkarna som onödigt dramatikinslag, var den riktigt, riktigt bra! Chokladen låg oöppnad när ridån gick igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar