Flickan med svavelstickorna

Att göra enkät var det segaste.
När jag gjort det tidigare inom skolhuset har det varit jättelätt, bara nån som sagt nej. Men nu, aaaaaaa!!! På en och en halv timma fick jag ihop fem stycken svar. Minst 12-15 som vägrade svara på min helt oskyldiga och lätta lilla fråga. Eller ja, jag hann inte ens ställa frågan. Så rättare sagt ville de inte prata med mej. Ser jag så obehaglig ut? Skrämmande? Som smittbärare av mycket smittsam och obotlig sjukdom? Eller vad? Kanske blocket i handen avslöjade mej? Men jag försökte gömma det. Och kameran hade jag i fickan och tog inte upp förrän jag ställt frågan.

Så vad var det? Kanske bäst att inte veta. Bara jag slipper göra det igen... För det lär inte bli lättare. Då kommer folk fly så fort de skymtar mej. Gick fram och tillbaka på Kungsgatan. Den högra parallellgatan. Den vänstra. De korsande gatorna. Och på Kungsgatan. På den högra. På den vänstra. På de korsande. O på Kungsg... Centrum är inte så stort och gatorna inte så långa så folk stog kvar när jag kom på mitt andra, tredje, fjärde, femte ...varv så de lär känt igen mej sen. Nästa gång vågar de inte ta risken att stå kvar. Då flyr centrum i panik.

Lite tur hade jag i alla fall. Fick ihop de tre sista svaren på en mindre än en kvart, plus en extra till och med...annars hade jag väl vandrat än. Som flickan med svavelstickorna.