onsdag, april 30, 2008

new york

Jag måste bara. Efter min och tarz diskussion fastnade tankarna kring ämnet och snurrade runt under gårdagens joggingrunda så jag måste bara, skriva av mej. New York. Städernas stad. Världshuvudstaden. Den glamourösa staden. Det är inte rättvist att påstå att det är den enda bild som cirkulerar, men mitt intryck är att det är den bild som råder. Som bloggare rullar man runt en del på andra bloggar, däribland modebloggar. Modebloggare, som en del i spridare av en bild, i det här fallet, bilden av det glammiga, fantastiska, supercoola New York. Modebloggare också som spridare av en bild till främst unga (tjejer) som inte har en verklig egen bild. Kanske att den bild som sprids därigenom är lite förvrängd, eller inte förvrängd för det är ju deras bild och personliga uppfattning av hur det är. Men det är också det som borde understrykas, att det är deras egna personliga uppfattning av hur saker och ting är. Och den bilden är inte en allmängiltig bild av hur det är. Snarare är det en bild grundad på upplevelser och förmåner som är få förunnade. Jag kan inte säga att bilden är falsk, för någon har sett bilden, men det är en väldigt ensidig bild. New York är inte glammigt. New York är inte supercoolt. New York är fan alldeles för mycket Amerika. Har man pengar och kan köpa sej det man vill ha så köper man klart en fin bild. Men har man inte pengar kan man inte köpa sej den fina bilden. Den fina bilden är inte gratis, den kostar en jädra massa pengar. Visst jag tror man kan ha en asbra tid i New York, om man köper bort smutsen. Men det finns en väldig massa smuts så för att köpa sej bort från skiten krävs en väldig massa pengar. Jag hatar inte New York, jag tycker om mycket med stan. Men att bo här för jämnan, nä tack. Jag trodde inte att jag skulle vilja stanna innan jag kom hit, men efter att ha kommit hit är jag helt säker. New York (Usa) är inte ett system man vill in i. Från början, för tio år sedan ville jag till New York för att det var det man skulle som dansare, sen sjönk den drömmen undan men jag ville fortfarande till New York, men då för att det är en storstad. Storstäder som jag gillar för att det finns mycket möjlighter, mycket att göra utan att man behöver anstränga sej för att komma på något att göra, lätt att variera sej om man vill, mycket människor att hämta inspiration från, kort sagt, det finns mycket och jag behövde få mycket. Man kan äta på hur många olika restauranger som helst, restauranger som är upplevelser mer än bara maten, för helt okej låga priser. Ett tag. För många bäckar små. Snygga kläder jovisst, det finns en del. Men då måste man ha pengar. Annars, nä, det finns en anledning till att svenskar sägs ha smak och amerikanare har tacky stil. Kläderna kommer inte från ingenstans. Lyxiga skyskrapor med portvakt och hiss är säkert asshysst att bo i. I ett trevligt område där det inte hänger poliser runt hörnen och man inte behöver höra  prreettyyy laadyyy från någon som vrider huvudet halvt ur led eller gå och handla från män som skickar äckliga ögon på en. Sådant som visserligen inte är en big deal, som man tycker är lite obehagligt i början, vänjer sej vid efter ett tag, men tillslut blir jävligt trött på, snälla kan jag bara få gå till laundromaten i min morgonfrisyr och nyssvaknatansiktet och tvätta min smutstvätt utan att någon ska väsa "how are you doin' sexy ur en mörk huva. Men om man spatserar fram på sin städade gata med män i kostym och damer med små mopsiga hundar kanske allting är jättetrevligt. Rena gator förresten, hur fräscht är det med alla soppåsar som placeras på och längs med trottoarerna framför de söndriga husfasaderna, samlar råttor och droppar sopsaft? Eller en sådan sak som att möss och kackerlackor är vanligare husdjur än flugor? Och stackars dej om du blir sjuk. Förhoppningsvis har du försäkrat dej, men sen gäller det att hitta ett sjukhus som tar din försäkring. Hittar du ett sådant sjukhus gäller det att få dem att förstå att de tar din försäkring allt medan du står där i yrselrus och mår skit. Går de tillslut med på att din försäkring funkar får du efter din vistelse motta ett räkningsbrev i veckan under flera månader framöver. Försäkringsbolaget säger att allt är okej, sjukhuset fortsätter med sin utskick. Det är inte så att jag inte tror att det finns mycket värre sjukhus än de amerikanska, men med tanke på att New York ska vara så himla bra. Jag har ändå besökt ett av de finaste sjukhusen här, sa de sen att det var (hjälp...). Upplevelsen på det sjukhuset är en av mina värsta upplevelser och då var inte jag patient. Det andra sjukhuset jag besökte, där andra patienter går, om det fina var hjälp...

Med den här texten vill jag bara säga att New York kan vara ascoolt, ett tag. Kanske hela tiden för några. Men för de flesta blir det för dyrt att köpa sej en vacker bild. New York kostar pengar. Det märks på staden, det märks på människorna. Det finns absolut bra saker och fina platser. Men. Det är så lite av hur det är. När jag tänkte detta sprang jag runt den damm som blivit en av mina absoluta favoritplatser av alla ställen jag varit på i mitt liv och ändå. 

2 kommentarer:

Anonym sa...

väl rutet!jo tack, jag behöver knappast säga att jag instämmer vae. Bara grejen att befinna sig i ett land som inte har ett samhälle är vidrigt. Jag undrar om det är landet som tvingat människorna här att bli så egoistiska eller hur det står till. Det är min värsta mardröm att dö i det landet...fyyyy faaan. Människovärde finns inte där.

Karin@CatLadyBox sa...

Det e den bittra sanningen med ett kapitalistiskt samhälle. Men det finns människor som oss här i NY också och vi får kämpa för att utbilda de korkade som inte vet bättre =) Jag älskar NY för dansen, men resten är ja hmmm host host yeah som du skrev mycket. Man blir trött på alla otrevligheter, men till sist blir NY en vardag precis som Sveriges vardag som är så naturlig för oss! Borta bra men hemma bäst heter det ju! Swish! Sluta försköna och stöna och bli en böna! Hehe fult rim där hehehehe!