ursäkta men... jag är så trött

Överväldigande känsla av trötthet. Det är nog den som påverkar det mesta man gör och är just nu. Sitter vid köksbordet med nyfärgat hår, tvätten stampad och deklarationen gjord. Något måste man ju göra när man inte orkar göra något. Skriver om mej, vad jag gjort. Så här: Blev hänvisad en genväg till akrobatiken igår kväll. Tågresan gick säkert snabbare, en aning, jag slapp byta. Men. Sen gick det inte så lätt att hitta som det sades, det gick mer som jag befarat. Den vanliga femminuters gångvägen blev en 25 minuters "genväg" och min första försentkomming. Men det var trevligt, fick se en mindre upprustad och mer ghettoaktig del av williamsburg än hippa bedford avenue. En polistät och nästan lite obehaglig del en mörk kväll. När jag kom fram sprang ace och chow på väggen, jag fortsatte med mina kullerbyttor. Tillbaka skulle jag gå den vanliga vägen, vilket jag gjorde, bara att jag gick åt fel håll så att jag fick vända och gå tillbaka, men den här gången fattade jag vad jag gjort för fel och slapp snurra runt som sist jag gjorde samma misstag. Alltid något/ibland lär jag mej. När jag kom hem var jag mer än trött. Idag är det inte mycket mer uppåt. Började dagen med killeryoga, sen kört. Dansade men. Orkade inte. Åkte hem tidigare än tänkt. Planerade att gråta. När jag kom hem fanns det inga tårar, däremot en vaniljkrämsfylld donut 67 cent färsk från bageriet och en stol. Där har jag suttit i några timmar nu. Jag är trött, de andra med. Vi är trötta här. I kylen står färdigskivad melon, snart i min mun.