var?

Tyckte det tog lite väl lång tid att komma fram till parken. Brukar ta fem minuter, nu hade minst femton passerat. Började få skavsår på hälen. Tänkte att det är lugnt, ska inte gå så mycket mer, även om jag undrade en aning oroligt var jag befann mej. Men så såg jag den välkända stentrappan. Skönt, då hade jag inte gått fel ändå. Kavlar upp byxbenen, tar av mej tröjan, fixar musiken, redo. Springer uppför trappan. Och. Fryser i steget. Grusvägen är ett stenbelagt promenadstråk, den lilla sjön är havet. Börjar gå åt höger. Det hjälper inte. Stenplattorna försvinner inte. Havet ligger fortfarande kvar. Parken är borta. Inser att fem minuter inte förvandlas till femton. Det är bara att erkänna, jag har hamnat fel. Krånglar mej ur promenadstråket, börjar gå ungefär tillbaka, vägen exakt tillbaka hittar jag inte. Namn på avenyer dyker upp. Fattar fortfarande inte vad som gick fel. Går vidare i ett något stressat tempo. Börjar bli hungrig, trött i benen, svettig. Skavsåret börjar blöda, sockan färgas röd. På andra foten trycker skon obehagligt mot tårna. 1st avenue. Jag fattar misstankar. 2nd avenue. Jag vet. Jag har gått i riktning tvärtemot. Av någon anledning. Som jag inte kan förstå. Inte alls. Men det är sånt som gör att jag åker mot london och vaknar upp i oxford eller får ta taxi hem från en joggingtur i hyde park för att riktningen är alldeles alldeles oklar eller inte hittar tunnelbanan på väg hem från akrobatiken. Det är också av den anledningen som jag valt att jogga just i den delen av parken, för där går banan bara runt. Att springa vilse är omöjligt. Det är också nära t-banan och lätt att hitta dit, raka vägen...

Femtio minuter efter att jag klivit av tunnelbanan är jag framme vid löparspåret. Trekvart senare än beräknat påbörjar jag min joggingtur.