Grönt som gräs och hår

Varför är det alltid så? Att när man inte blir tillsagd att göra något (läs skriva o teckna) då gör man det inte, fast man älskar att göra det. Men när man sen blir tillsagd att göra något (som innan) då är det inte roligt längre. Visserligen gör jag det, men inte så mycket som jag skulle kunna för att få det så bra som möjligt och jag drar mej för det och det känns jobbigt, trots att jag som skrivet älskar det. Varför? Är gräset ALLTID grönare? Mitt hår är det i alla fall... grönt alltså.

Och det på grund av att jag aldrig blir nöjd. Att jag alltid måste förstöra håret när jag tycker att det är okej bara för att nå perfektionen som inte finns. Bara en liten justering. Hmm, fyra paket färg och fyrahundra kronor senare känns det inte så mycket som en liten justering längre. Eller jo, på sätt och vis för oftast ser jag ut som innan jag började men lite tråkigare. Med mycket slitnare hår och tunnare plånbok. Och jag lär mej aldrig. ALDRIG. Fast jag slutar aldrig hoppas att jag faktiskt ska lära mej...