Trackar er härmed, och ett antal gånger framöver är jag rädd, med citat ur en bok av Olof Lagercrantz (med reservation för vissa bokstavsfel), säkert välkända meningar för andra, men som den bokmissare jag är har jag icke läst dem förrän igår:
"Man bör blott betänka att en människa kan utveckla en rik personlighet även utan böcker - de skönlitterära i varje fall."
..."att i samma ögonblick det blir klassat som fint att läsa, som något vilket sätter läsaren i en högre klass än andra, är katastrofen nära. Då är boken i farozonen. Det måste vara ett behov verkande inifrån som driver till läsning."
"Läsandet måste ha näring i verklighetsupplevelse, man måste ha gjort erfarenheter för att känna igen sig i det lästa. Och för att få nya eller fördjupade erfarenheter. Annars lär man bara livets bokstav." (ord av Olofs morfar)
Med tanke på att jag läser väldigt lite sådana böcker nowadays (alltså klapp på axeln till mej själv...) och med tanke på allt fucking tjat man hör om hur fint det är att läsa...hur fint det är att vara litteraturkritiker och hur fortfarande rätt fult det är att vara musik-, tv-, eller filmrecensent.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar