Fick en sådan härlig känsla härom kvällen, tror det var i söndags när jag vandrade hem efter det första styrkeyogapasset på massa månader. Bara den känslan var upplyftande, att ha ett träningskort igen efter ca 1,5 års uppehåll (även om kroppen igår kändes tyngre än på länge...).
Men själva grejen var höstkvällen som var mörkt blå.
Gick där från spårvagnen och insöp omgivningen som är så mycket vackrare när det är mörkt... Moln som var något ljusare och gråare än himlen skapade mjuka konturer över taken. Vinden ven ordentligt, fick löven att springa över gatan, trädkronorna att rassla och luften att vissla mellan husen. Runda klot på lyktstolpeben lyste som fallna månar. Mellan fasaderna vajade aprikosfärgade lampor på "trådar"och spred varma skuggor på asfalten. Mmm, mystisk sagostämning som gör mej glad:) En liten försmak av hösten, som i alla fall är på väg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar