"Duschar du gubbar, men hur går det då?" sa tanten och fnissade

Det flöt på. Finfint gick det, mycket var det. Frukosten sprang upp i munnen och ner igen. Tröttheten sköljde över mej vid halv elva, efter 3,5 timmars jobb. Den brukar komma då. Gäspade och gäspade, blundade när jag gick mellan vårdtagarna. Sprang till affärer, duschade tantan också för jag har tid över "snabb som en hind" var jag, men ops fem timmar rann iväg och jag missade lunchen. Snabbtuggade på tjugo minuter. Kände benen skaka. Men hiss använder jag inte, man e la inte lat hehe. Fast till slut så... gick det inte. Så otroligt trött när jag slutat. På ett bra sätt. Ingen press, ångest, stress... bara djup, utmattad trötthet. Akta dej för gubbar sa tanten. I gubben såg jag min framtid. Pedant å det grövsta. Så där kommer jag bli tänkte jag och log för mej själv när han nervöst låste dörren och satte haspen på plats så fort jag försvunnit, liksom allt annat stod på pricken rätt meddetsamma det använts.