Har alltid haft knakiga leder. Dåligt med ledvätska sa min balettlärare som besatt samma fenomen. Okej sa jag och knakade vidare. Men nu, nu börjar jag bli orolig att maskineriet rostat ordentligt. Lyfter jag en arm, knakknäpp hoppar axeln bak och möter skulderbaldet som knäpper sej utåt. Tar jag ett steg, krrirkrack sätter sej korsryggen i rätt position. Nästa kliv innebär att knäskålen knarrande skuttar till. Sträcker jag på mej, ojojoj då låter det pistolskott.
Är som att kroppen dränerats på all ledvätska som nån gång existerat och lederna likt gamla gångjärn mot torra trädörrrar gnisslande gnider sej mot varann. Inget problem detta, ska trots min platta rumpa inte satsa på en karriär som smygande spion, bara nåt jag funderat lite på...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar