En stund ur en tjugosjuårings liv eller en ung tantas bekännelser

Vaknade av att morgonplågarna brumbrusade över torget. Andra dagen i rad. Var ytterst nära att kasta något genom fönstret. Funderade på stenar, vet inte varför, eller jo stenar är ju tunga men knappast något jag har på lager i lägenheten. Tänker inte nåt klart i halvvaket tillstånd så jag är väldigt glad att jag var för trött för att gå upp. För om jag ska få ett utbrott med märkbara efterföljder lär det bli på den/det som väcker mej ur välbehövlig sömn. Somnade om och tog mej upp vid nio. Tre timmar senare var jag klar att bege mej. Effektivt det. Efter 1,5 timme i fåtöljen på bibblan gav jag upp. Ischias ni vet. Kan inte sitta för länge. Too bad asså:) Sen var jag tvungen att ta en promend i solen mellan gräs, skillor och vårlökar innan hemresan, måste få igång kroppen igen. Gött (eller otroligt hemskt tantigt) att ha ischiasen att skylla på:) Men nu ska jag återgå till pluggandet, grafisk kokbok blir det this time.