Asså det var den tanden

Äsch, immunförsvaret brast till slut så nu är man förkyld med läckert hes och flera grader djupare röst. Men gårdagen börjades fint med joggingrunda i di gamle ungdomsspåren, stretch i trädgården, kyckling/qournsallad à la familjens och på arslet i solstolen resten av dagen. När hostattackerna och snorrinnandet intensifierades och t om pap sa att jag såg hängig ut insåg jag att det var förkylningsbakterierna som satt klorna i mej. Får la gå för det då, skulle ändå tåga hem i kvällningen. Allt med, frågade pap på vägen till tåget? Mobiltelefoner? Jadå.

Idag bar det av till tandläkaren för lagning av hål, utan att hosta honom i ansiktet. Hade ingen aning om var det där hålet var nånstans. Märkte när han började borra att det visst var den tanden jag haft ont i som lagades. Bra kan man tänka. Hittade inte plånkan när jag skulle gå hemifrån. Blev lite nervös. Sen kom jag på att jag lagt den på ett osynligt ställe i paps bil för att jag inte orkade bära med den under matshoppingen. Och där ligger den ja. Förhoppningsvis... Kunde som tur var betala tandmänniskorna via postgiro och hade som tur var passet så jag kunde gå till banken som den penschis jag till kropp och hjärta är och casha ut en hundring till förnödenheter som näsdukar, toapapper och bananer. I helgen blir det åka av till lilla staden igen för att hämta upp glömskans spår.