Zoom zoom hand woom. Datada datada steg prep pirripirri kors wosch ihop. Marie said om koreografin, flaxade lite med armarna och skvätte lite med benen och så härmade vi. Typ. "Sista gången, ta i ordentligt nu. Världen går inte under om ni gör rätt." She also said.
SteEel. Inga mjuka muskler på min av styrkeyogaträningsvärkade kropp inte. Och med den retsamma decembersträckningen som vägrar erkänna sej besegrad känner jag mej inte helt smidig. Men benen verkar ha blitt lite starkare, de SER i alla fall muskligare ut. Armarna däremot ser... hmm... jag vet inte riktigt... knotiga ut? Konstigt, jag är inte av den knotiga varianten... kanske såg fel.
Beroendet fick sin hårdaste prövning hittills. I danssalspeglarna stack sju centimeter utväxt mej hårt i ögonen. Var inte långt ifrån att jag sprang till närmsta färgsäljaraffär. Tror det blir svårt det här, vet inte hur jag ska klara det. Måste bita ihop. Ett steg i taget. Ett steg i taget. Giv mig styrka.
Min vänstra hand har livat upp helgen och dagen idag med att rycka i intervaller. Speciellt märkbart har det varit när jag ska sova. Hade handen på kudden. Låg där och blundade och helt plötsligt gör handen ett utfall mot mej vilket medför att hela jag rycker till. Fick lägga handen så långt bort från kudden/ansiktet som möjligt. Man blir ju nervös. Har Saken tagit över mej?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar