Jag - en lat jävel?

Klockan 10.59 stod ett tiotal studenter från a-kursen i konstvetenskap och tryckte utanför de låsta portarna till Konstmuseet. Klockan 11.00 hoppade, traskade, klampade, lunkade och smög sej ett tiotal studenter från a-kursen i konstvetenskap in genom de öppna portarna till Konstmuseet. Eller jag vet inte, jag var sen men jag antar att det skulle kunna ha varit så. Dessa tiotal studenter fortsättningsvis med mej inräknad betittade sedan en utställning med feministisk konst från 70-talet fram till idag. Ok var den. Detta lilla äventyr som av gruppledaren kallas för "förkonst" följdes av intensiva studier i institutionens lilla och mycket varma bibliotek (klart man inte får öppna fönstren, vi är ju i ett gammalt hus som vi är mycket tacksamma över!..). Studiegruppens första studiemöte. Nu är det officiellt, jag är med i en studiegrupp. Jag har blivit en skoltönt på rikigt, tihi.

Lämnade flitens rum tidigare än de som stannade längst för att åka till thn. På tåget blev jag återigen gravid, men inte lika långt gången som igår:) Tanken om att vända slog mej men utfördes inte. När en och en halvtimme passerat av lektionstiden och jag hade hunnit med så mycket som att scanna in en bild (och då hade jag hunnit längre än de flesta) och inte lyckats få ett användbart svar ur någon om vad vi skulle göra härnäst, kände mitt tunga huvud att det inte var värt att stå ute med den dåliga luften och bastuliknande värmen (vad är det med alla dessa kasst tempererade rum?) för några minuters genomgång av... ja just det av vad... så jag sa att jag mådde dåligt och sprang hem (till tåget). Losigt, jag vet. Förr stod jag ut med allt, satt blek i min bänk och skakade av feberfrossa så lärarna undrade om jag höll på att svimma men hem gick jag inte. Attans vek har jag blivit. Och lat tror jag tyvärr. Men så skönt det är att sitta i pyamas med varmt thé i en mugg...