Peta Palladio

Jag stressade (vad annars) bort förmiddagen igår eftersom jag vaknade lite tidigare än tänkt och därför hade så "god tid på mej" att jag började städa bland matlagning, påklädning och tandborstning. Men jag började stressa i tid och hann med marginal till tentan. Till skillnad från de två som kom en timma sent och missade hela bildvisningen (tio bilder visas med projektor som vi ska sätta titel, år, land eller konstnär/arkitekt/skulptör på). Den ene av dem hörde jag efteråt hade skrivit tjugo sidor (TJUGO!! hoppas han skriver stort) på de fyra essäfrågorna och gjort "kvalificerade gissningar" på bilderna. Fet lyckoslump om han skriver rätt där. Jag lydde sötlärarens råd den här gången och tog det luuugnt. Blundade och andades djupt gjorde jag inte men jag memorerade nödutgångarna och jag skrev saaakta. Satt som i dimma och lät pennan snigla över pappret. Ganska mycket och vad jag hittills vet, bara fel på en fjärdedelsfråga, tills jag kom till den sista som jag redan tittat på några gånger och tyckt att den såg plättlätt ut (säger ju jag satt i dimma). Typ så här var den "berätta om Palladios arbeten i Italien och den betydelse de fått för resten av Europa". Kunde ingenting. Kände till Palladio men kunde inte komma på vad han gjort. Nada Palladio fanns att hämta i mitt hjärnbibliotek. Tillslut hittade jag på en historia, ganska bra tycker jag själv. Synd bara att den är så totalt fel. Sen var det fira av iaf. Trött men trevligt och med de drygt fem timmars pubsittande adderat till veckans tentatjötande vore det nästan osannolikt om jag inte får sittsår på skinkorna. Det hade vart käckt att matcha den sönderschletna skrivarmen=skulderbladssmärtan med.

Idag. Doktor Mugg och plopp till förfrukost. Sitcom med mackor och kaffe till huvudfrukost. Persson på nyhetsmorgon som ett hjälplöst försök att somna om. Till stan. Kom äntligen iväg i tid för möte med konst-louise! Eller det hade jag gjort om jag inte glömt busskortet och fått gå tillbaka. Positivt: glömde inte fönstret öppet igen. Höjde sockernivån med fullkorns!!scones+creemchese+hallonmarmelad och kaffe mocha med grädde. K-L undrade om jag blev mätt på det. Det blev jag. Ett tag. Sen sjönk sockernivån raskt. Mådde illa. Såg Modo vinna sej till en sjunde semifinalsmatch med hv-fan hihi. Tänkte på spårvagnen att jag inte har något att säga längre. Okej, jag har ALLTID varit tyst. Men det brukar splittras upp av perioder när jag babblar och till några har jag nästan alltid ganska mycket att säga. Nu har jag inte det. Jag har inget att säga! Var tog allt vägen? Hur blev jag så ännu tystare? Eller inbillar jag mej bara? Utredning pågår. Lil sis ringde, välte ett glas vatten med telefonsladden. Blött.

Nu. Äter frukt och slickar salt för att kompensera sötöverdosen. Tvättar.