Plötsligt när jag satt där på tåget fick jag en dos av jaa, jag tror att det var lyckorus. Vet inte varifrån det kom men allt kändes med ens enklare. Kanske berodde det på att jag svalt sista tuggan av pannkaksäcklena utan att riktigt nå fram till kväljningsfasen och bara mådde illa. Kanske på att jag lyckades läsa utan att somna. Kanske på att Ode to Ochrasy är så väldigt bra. Kanske på att vaniljhjärtat med löksmak följdes av ett vaniljhjärta med vaniljsmak. Kanske på att lil sis bjöd på riktigt smarrigt ris och god avocado/minimajs/cashewsallad till qournbullarna. Kanske på att jag inte hade ont i magen som jag alltid annars har efter thn-föreläsningarna. Kanske på att jag hann med tidiga tåget hem. Kanske på att livet faktiskt är helt ok och jag tror att det löser sej på nåt sätt. Kanske det.
Men jag misstänker att jag måste dra ner på sockersliskintaget om jag inte vill bli en bulle med igenkletade blodrör, överansträngt hjärta och diabetes...
Löpsedel jag reagerade på, vilket jag inte ofta gör, "Uteliggare använder pengar till sprit och knark" ungefär nåt sånt var det. Metro förra veckan. Tycker den var grymt elak.
Helt normalt att glömma, gör alla, men jag som har sånt superminne egentligen tycker att det är en aning oroväckande att jag inom några dagar både gått och lagt mej med tänt stearinljus på toaletten och lämnat nycklarna i låset på utsidan av dörren. Verkligen tur att jag har timer på spisen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar